109 »HAMARSKIPT på inägorna icke voro någon allmänt utbredd sedvänja i de gamla svenska landskapen eller i riket i övrigt. I allt fall kan den utfärdade resolutionen icke, som hittills skett, åberopas för ett motsatt förbällande. Därmed faller ett av de viktigaste stöden för årsskiftesteorin. c) Det återstår att granska den ovan återgivna i; 10 i 1741 års förslag till byordning, enligt vilken de s.k. bytesrenarna först skulle delas, innan åkerrenarna i sädesgärdet fingo avslås. Enligt Frödin talas här om, att åkerrenar inom den centrala inägojorden som slättermark gingo i cirkulation mellan åbor i byalag. — Den ifrågavarande bestämmelsen tager emellertid endast sikte ])å de i allmänhet mindre värdelösa överloppsområden, som icke kunnat delas vid solskiftet. De åberopade 1700-talsförfattningarna kunna så mycket mindre åberopas som stöd för att med uttrycket »i hambri ok i forni skipt» avsetts ett periodiskt skifte som i de svenska landskapslagarna icke finnes någon antydan om något årsskifte eller periodiskt skifte av åkerjorden, vilket i stället är oförenligt med flera bestämmelser i lagarna. Efter en granskning av de av Mki.andkr åberoj)ade rättsfallen underkänner Jutikkala med all rätt även dem som stöd för tolkningen av hammarskiftet såsom ett periodiskt skifte. Han påvisar därvid, att ordet hammar i domböckerna aldrig förekommer i sådant sammanhang. Han framhåller vidare, att det vid periodiskt ägoombyte regelmässigt icke är fråga om åkrar »utan varje gång om ängar, höland, betesmarker, lövtäktsskogar, fiskevatten, strömmar, d.v.s. sådana tillgångar, som naturen fritt ställer till människans förfogande». För äganderätten till åkrarna var däremot röj n i n g s a r b e t e t bestämmande. »Varhelst någon vill skifta jord, skall man lämna lika arbete mot lika» (ÖgL BH 1) då grannarna önskade göra sin rätt gällande. 4. Den fjärde gruppen slutligen inom historiografien representerades tidigast av de svenska forskarna L. B. Falkman, detta var sålunda den princip, som tillämpades. I’her tlic* Hainartc'iliing iii Finland iin 17. .lalirhundtM-t, i .\cta .\c'ad. .ScicMit. Fcnnicae, ser. H. Toin 1:4 11)09; dens. Vanhiininat niaanjaot, i Siioinen inaaninittauksen historia. 1, 19;);i; dens. Haniinarskiftct i Finlantl i belysning af liistoriska aktstyeken, i Uig 1938.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=