102 RAGNAR HEMMKR de personer, som anställde förundersökningen, är även pä en annan grund oantagiigt. I protokollet säges visserligen ej uttryckligen huru provet utföll, men resultatet måste i varje fall hava varit negativt. Bårprovet omnämnes nämligen i hovrättens protokoll såsom en åtgärd, varigenom den anklagade ytterligare betygat sin oskuld. Om nu dess avläggande hade påyrkats av dem, som anställde förundersökningen, hade väl dessa ej härefter, såsom skedde, kunnat ytterligare söka förmå den anklagade att bekänna sin skuld. Att provet skulle hava anbefallts av häradsrätten måste anses uteslutet även därför, att, såsom framgår, intet härom omnämnts i dess protokoll. Såsom bekant grundar sig bårprovet på föreställningen, att en mördad persons lik börjar hlöda ur öppna sår (så beskrives blödningen vanligen) eller ur näsa och mun, då mördaren vidrör liket. I vårt fall har liket ej haft något öppet sår, såvitt man kan döma av hovrättens första protokoll i målet.^ Om blodflöde vid provets avläggande inträder, brukar det heta att liket gav tecken eller att tecken skedde på liket. I vårt fall beskrives tillgången vid provets avläggande sålunda (reciten; lika resolutionen), att Maria Hansdotter »lagt sina händer på barnet . . . med önskan at tekn på henne skie måtte om hon i mordet skyldig wore».'* Att med ledning av denna besamvete, frivilligt erbjödo sig att avlägga och avlade bårprov. .\v annan detta berörande litteratur, där särskilt förhållandena i Norden beaktas, må här hänvisas till följande: H. af Tholle, Om ordalierna hos de germanska folken. Stockholm s. 92 ff.; Ernst Estlander, Ett bårprof i Finland på KiOO-talet i Tidskr. utg. av Jurid. F’dren. i Finland 1914. s. .">8 ff.: K. R. Melandeh. Drag ur .Åbo hovrätts äldre historia oeh ur rättslivet i Finland under förra hälften av KiOO-talet. Helsingfors 1936, s. 199 ff. ' Det står där om fostrets tillstånd efter födelsen, att det »efther vvittnens utsagor vvarit fullgånget haft liår och naglar, vvarandes läppen swarthlå befunnen samt näsahrusken nedtryckt». “ I reciten har vid beskrivningen av tillgången inskjutits en bisats av innehåll, att det döda barnet »helt oeh oforfallit vvar oeh således icke långt förut födt». Detta kunde möjligen ge anledning till antagandet, att man velat fastslå, att liket ej var så gammalt, att ej förutsättningar för avläggande av ett hårprov fiirelågo. Av resolutionen framgår emellertid att man med nämnda uttalande endast velat framhålla, att Maria Hansdotter. som i augusti månad 1706 själv fött ett barn. inte kunnat vara moder till det i april månad samma år funna döda barnet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=