ETT bAhPHOV I SKÅNE ÅH 17()C. 99 som wid första ransakningon friwilligt på sig betient, med omständel. beriittelse, luirusom af dess nu förynule liusbonde Lars Pebrsoii i Håfstad, skulle l)lif\vet häfdad och med barn rådd, men sådant för födslen eij uppenbarat, eij heller i sielfwa födslen sökt någon hielii, utan om en afton sedan matmodren gått till sängs uti ett så kallat stegersebus i enslighet framfödt fostret, det hon sielf nafwelsträngen med banden skulle afrifwit, oeh sedan under ballmen i sin säng lagt, oeb 14 dagars tid dher sammastädes förborgat, men omsider hemligen burit det ut på kyrkiogården och under en grafsten stucket samt med några torfwor öfwerböllgt, derest hundarne 3 el:r 4 dagar efteråt detsamma upprifwet oeb utsliipat, i anseende till desse oeh dhe flere omständigheter, hon såsom en barnamörderska både af Tings Rätten såwäl som Kongl. Hätten till döden dömd blifwit,'* och domen der på till execution manderad, då hon äntel. sagt det hon osanning på sig bekient, oeh at hon omöjelrn kunde wara moder till det uti april månad nästlme fundne mördade barnet, emedan bon då detta skulle skiedt wärkeLn war hafwande med det foster, som bon omsider d. 18 augusti sistlme fullgånget framfödt, och med drängen Nils Pehrson skulle aflat warandes derjämte af Harnemorskan Brita Larsdotter besiktigad, hwilken efter dhe hos henne fundne tekn, betygat det hon aldrig tillfiirne födt barn det oeb H:r Doctor Döbelius bestyrkt, hwarföre en ytterligare ransakning öfwer dhen förra gierningen bon ])å sig betient anställd blifwit, då hon wäl icke nekat at hon ju under dhen förra ransakningen bekient som der uti anfört är, men berättar tillfället och orsaken dertill warit, at sedan Byemännen i Håfstad frågat efter modren till ilet fundne barnet, och mjölk uti hennes bröst fans, har Barnemorskan Anna (Ilufsdotter oaehtat det Maria högel :n påstådt sin oskulld, och sagt sig då wara hafwande, swurit emot henne, med i)åstående at hon redan födt barn, och war moder till det fundne fostret, blifwandes af hennes man fierdingskarlen Oluf Olufsson och proft)ssen Måns Ifvarson hotat med handklofwar, och at dhe henne pina skulle så at hvar nagelrot skulle gå ut, om hon intet bekiende, hwarigenom hon skall blifwet så skrämd at hon tänkt biittre wara säja som dhe åstundade, än låta således pina sig, hwarefter hon denna osanning på sig bekient, och skall sedan inför Tings Hiitten af dhen förtret hon lidit warit så förstörd, at hon Lund godhetsfullt anställt oflorforskningar t'fter det vid denna rannsakning tillkomna protokollet, vilka emellertid givit negativt resultat. Enligt meddelande av arkivet var Uosensijarre vid denna tid häradshövding i Oxie, Skytts och Vemmenliögs härads domsaga. Från Göta hovrätts arkiv har mig meddelats, att akten i målet mot Maria Hansdotter ej finnes där bevarad. ■' I liovrättens första protokoll i målet ui)pges. att Maria Hansdotter visserligen l)ekänt sig hava framfött det hemälda fostret, men »förcgifwandes hon det som skulle l)arnet warit dödfödt, oeh hon till dess död eij wållande, men kan sådant ieke med något skähl bekräfta» . . .
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=