72 befriades från biiter, däresl de äktade varandra.1642 ars lagkommission anslöt sig till sistnämnda pra.xis. Med hänsyn till den betydelse stadgandena kunde ha för otidigt sängelag mellan fästfolk må här tilläggas, att 1642 års lagkommission föreslog en väsentlig skärpning (en dubblering i jämförelse med dittills gällande bestämmelser), därest prästerskapet icke lyckades i sina strävanden att förmå delinkventerna till äktenskap. Emellertid togo de refererade bestämmelserna i 1642 års lagkommissions fiirslag närmast sikte på de fall. vilka i lands- och stadslagen betecknades som lönskaläger. åtfiiljda av äktenskap. Det kan sålunda synas tveksamt, om man avsåg, att stadgandena skulle gälla även vid otidigt sängelag mellan fästfolk. Erinras må då därom, att kommissionen — i annat sammanhang^' — förklarade, att »trolovning är allenast en begynnelse till äktenskapet och kan ej räknas som consummato matrimonio eller ett fidlbordat äktenskap». A andra sidan menade kommissionen, att om en trolovad hävdade »sin egen trolovade» och därpå begick lägersmål med en annan person, skulle brottet straffas som enkelt hor. De trolovade betraktades i dylikt fall som gifta. Det sistnämnda (iverensstämde med den uppfattning, som hade fastslagits i 1527 års ordinantia.^^ Det tVirefaller då också troligt, att 1642 års lagkommission även ansHit sig till den där uttalade meningen, att inga böter skulle utgå för lägersmål i fästning, därest äktenskap kom till stånd.Förmodligen har detta ansetts självklart och icke behöva motiveras, såsom fallet var vid lönskaläger, åtföljt av äktenskap. Se ovan avd. 4 s. 14 ocli noterna t>. 110, 32. 33 där .samt nedan Mxknrs 2. Om senare jjraxis och förslag till lagstiftning i sagda avsseiule se nedan forts, av texten. .Ifr härtill FÖRF. i K.\ 1964 s. 36. — Här må påpekas att alla de sex mökränkningsniål som förekomma i ledamoten av 1642 års lagkommission .loH.XN Stiernhööks .\ländska domböcker (jfr Lizzie Carlsson i K.\ 1961 s. 56 f; FÖRF. a.a. s. 26 not 7) giillde fall, där mannen hade vägrat äktenskap. — Hiir må erinras om att 1642 års lagkommission tydligen utgick från att vederbörande i dylika fall skulle undergå kyrkoplikt, och detta åven om intet annat straff utdömdes (se nedan Fxkurs 2). .\L.MQUIST S. 141 f. Se ovan avd. A. 3 s. 5 f jämte not 8. Se ovan avd. .\. 3 s. 5 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=