54 ämne ined en ansenlig penning till kapitlet, kyrkan och de fattiga.» Beträffande detta förslag, som i huvudsak följdes i det s.k. Ihnporagrius' KOF'” och i 1082 års KOF,'^ må särskilt framhållas den möjlighet vederbörande skulle ha att i skilda avseenden befria sig från de föreslagna påföljderna genomalt i stället erlägga biiter. Det må dock betonas, att KOF lö82 beträffande den som »ljuger sig till kyska brudars skrud» icke godtog böter i stället för prästens pålysning i kyrkan utan upptog bådaderd (i fråga om beloppet: »till det allra ringaste 8 dir», vilka endast skulle tillfalla kyrkan och de fattiga och icke. som i Laurelius’ KOF, även kapitlet). Här må också frandiållas, att den felande kvinnan visserligen genom sin klädsel fick utslå den största nesan. Skammen var naturligtvis främst hennes men den fick dock delas av mannen, när bon genom sin utstyrsel vid vigseln för allt folket omtalade sitt tillstånd. Viktigare var dock. att mdunen icke heller i övrigt sldf)[) helt unddn. 1 KOF lö82 var detta särskilt påtagligt genom det ovillkorliga stadgandet, att både mannens och kvinnans namn skulle omtalas från predikstolen. Härtill kan läggas, att det främst var mannen, som drabbades av biHer, då sådana förekommo.'- Att de bär återgivna bestämmelserna om brudklädseln avsågo att vara ett skamstraff för otidigt sängelag underströks ytterligare genom stadgandena om kvinnans kyrkogång.'’^ Härom bette det i Laurelius’ KOF: »De kvinnor, som hava avlat barn tillhopa med sina fästmän och föda förrän de vigas, skola icke intagas som andra ärliga och kyska barnafciderskor. dem man gemenKyrkoordningar ocli förslag dertill II: 2 s. 142 f. a.a. 111:1 s. 89. Formuleringen var dock i vissa fall oklar, så t.ex. i det senare av de i texten ovan citerade uttalandena i Laurelius' KOF: i det första uttalandet angavs direkt, att det var mannen som skulle böta. ** Inkonsekvcnt nog upptogos här — trots att föreskrifter fiinnos även i annat sammanhang |se ovan) —även bestämmelser om j)ålysning från pretlikstolen samt om böter för kronobrott (a.a. 11:1 s. 1(>0; 11:2 s. 47; 111 s. 31; i sistnämnda fall nämndes dock blott böter). Stadgandena i dessa fall voro — i motsats till vad som gällde i samband med föreskrifterna om brmlkliidseln (jfr föreg. not) —formulerade så, att de synas avse böter tör kvinnan, a.a. II: 1 s. KiO.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=