48 var främst, att det i Jönköping icke fanns nägot kyrkligt organ — sockenstämma eller kyrkoråd—som kunde ingripa. 1 fråga om de utdönnda böterna var det icke en klart genomfind princip, alt dessa skulle tillfalla kyrkan. Beträffande böter för olidigt sängelag och kronobrott synes dock tendensen ha gått i denna riktning. Att världsliga myndigheter diimde till kyrkliga straff var emellertid på intet sätt någon nyhet.'’- Under Gustav II Adolfs tid skulle man i viss mån principiellt handla utifrån en sådan tankegång. Beträffande otidigt sängelag skulle man med liden helt fidja denna linje. 63 63 il Utt studium av samtida akter — råds- och riksdagsprotokoll, de mångåriga förarbetena till 1784 års lag m.m. — visar, alt Juristerna voro lika mycket teologer, sit venia verbo, som kyrkans män. Ur denna synpunkt är en händelse, som enligt Jönkiipings dombok inträffade år 1658, icke märkvärdig.^^ Vid en allmän rådstuga detta år klagade man över det sedliga ftirfallet i staden. Speciellt oroades man av att otidigt sängelag förekomså allmänt. »Mesta delen» —hette det — »begynna sitt äktenskap med lösaktighet och lägersmål, och ehuru väl som de mer än halvgångne äro med barn, enär de vigas, lika väl tillätes dem icke allenast vigas med krona utan ock av predikstolen bliva avkunnade med sådana äretitlar, som de ej hava förtjänt». Man kom överens om att tala med kyrkoherden om saken. Huruvida denne, Baazius' efterträdare Nils Juringiiis, gjorde nägot häråt —han dog ett par månader därefter —framgår icke av domboken.'’'’ Rådslurätten RystAD s. 263 f. ®- Jag nöjer mig här nictl atf hänvisa till K.iöllerströM: Guds och .Sveriges lag passim. Se nedan Exkiirs 1. Se nedan avd. .\. 8. .Jönköpings stads doml)ok 17/1 lö.äS (.lönköpings stadsarkiv); Björkman III s. 397; RystAD s. 265. .\rtalet »1650» hos den senare iir, såsom lian själv har påpekat för mig, ett tryckfel. Om Nils Juringius — kyrkoherde i .Tönköping 1648—1653 — se RjöRKMAN III s. 417ff; Ryst.ad s. 259 f; Virdestam; Viixjö stifts herdaminne VII s. 14 ff. —Rystad (s. 265) menar, att Juringius icke synes ha »övervakat sina får» lika kraftigt som företrädaren Baazius och att det var detta som låg bakom rådsturättens reaktion i januari 1653. Det är möjligt att detta är riktigt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=