EXKURS 3. BETYDELSEN AV UTTRYCKET »SÄNGELAG» I 1734 års lag, giftemiålsbalkeu kap. XIII § 1 stadgades; »Gör mannen hor och vill hustrun ej förlåta honom hrott sitt och haver hon ej haft sämjelag med honom, sedan det henne kunnigt hlev, då må skillnad i äktenskapet ske. . . Gör hustrun det vare lag samma. . .» (kurs. här). I anslutning hårtill har Nyländer beträffande innehiirden av ordet »sångelag» anfört, att det enligt lagrummets »uttryckssätt» icke var »nödvändigt, att könsumgänge ägt rum. något som var svårt att bevisa, utan var det tillräckligt att makarna legat i säng tillsammans».^ Som skäl för denna uppfattning har Nyländer anfört följande. Beträffande stadgandet, att dom om skilsmässa förutsatte, att den oskyldiga parten ej förlät brottet, har han — med rätta — framhållit, att bestämmelsen hade tagits från KL 1686 kap. XVI § 6.^ I fråga om villkoret, att skilsmässa icke kunde beviljas, om parterna hade haft »sängelag», sedan horsbrottet blev bekant för den oskyldiga parten, anför Nyländer däremot endast, att »motsvarande stadgande» fanns i KL 1686 kap. XVI § 1.^ Enligt hans mening förelåg en skillnad mellan de båda bestämmelserna: den ‘ Nyländer s. 29. - a.a. s. 28. —Bestämmelsen fanns redan i KO 1571 (s. 124) och upprepades sedan i alla KOF (1608 års KOF s. 145; Kyrkoordningar och förslag dcrtill I s. 487, II; 1 s. 246, II: 2 s. 148, III s. 93 och s. 292 f). * I kyrkoordningsförslagen fanns stadgandet första gången i det s.k. Einporagriiis’ KOF, där det använda uttrycket var: »så att han henne köttsligen känner» (Kyrkoordningar och förslag dertill 11:2 s. 150). Se även KOF 1685, där det talas om »hävda» (a.a. III s. 293). KL 1686 följde i detta avseende sistnämnda förslag. Den positiva formuleringen (»Men hävdar han henne, sedan hennes fall är honom veterligt, så skall han henne behålla») hade dock bytts ut mot förbud mot skilsmässa i dylikt fall (». .. må de ej skiljas»).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=