116 naiitia'’ men innebar i överensslännnelse med praxis** en skärpning av straffet. Fastän inställningen principiellt var densamma som i det svenska prästeståndets överenskommelse 1617 var beslraffningen väsentligt strängare. Fön-eskrifterna i Kristian IV:s recess 1643 kompletterades 3 11 1662 genom en knngl. fcirordning om straff fiir studenters och prästers lägersmål.” Då dylikt lägersmål »endnu mere end forhen blandt Stiidiosis og Pra^ster gaar i Svang», skidle en student som begick dylik förseelse »aldrig mere admilteres til Prsestembete eller Skoletieneste og Prccster eller Skolepersoner, som si<j forse, skulle strax afswttes^^ (kurs. här). Tyvärr medger icke tillgängligt material en bedcunning av frågan, i vilken utsträckning nämnda bestämmelser kommo att tillämpas i de erövrade provinserna under den tid, då dansk lag ® .Se ovan avd. B. 1. s. 107. - Den grundläggande l»e.st:nnmelsen i 1582 är.s ordinantia oin beslraftning lör olidigt sängelag mellan trolovade upjuepades icke i 1643 år.s recess. Däremot ingick i ».\ndcn Bog |Om verdlzlige Politic)». »Femte Capitel (iifftermaal oc I.osacIighedI» en artikel (4), vari stadgades om bestraffning av lägersmål mellan ogifta (Koi.DEiu e-RosENvi.vciE s. 440 f). dvs vad som i Sverige kallades lönskaliiger. Mannen skulle böta 12 och kvinnan 6 riksdaler (jfr om svenska förbållanden Kxkurs 2i. Dessutom skulle båda std »aabenhare Skriffte». (Vis.sa bestämmelser om förvandliugsstraff, ilererat brott m.m. förbigås hiir.l 1 Sverige hade stadganden om att världsliga domstolar (liovriitterna) skulle döma till uppenbar skrift r isserligeu införts i kungl. resolutionen 6 6 1617 beträffande brott, diir benådning från dödsstraff till böter skedde (se nedan lixkurs 1). Men i fråga om löuskaläger tillkommo generella bestämmelser om att domstolarna skulle döma till uppenbar skrift icke förrän i KL 168() kap. 0 § 4 (jfr ovan avd. B. 1 not 28). 1 riittsjnaxis hade dock dylika beslid förekommit tidigare, så t.ex. i domar avkunnade av .lohau .Stiernhöök som lagliisare på .\land samma år som Kristian I\':s recess utfiirdades ise StieknuöcIks .XHindska domböcker passim). .\tt såviil 1642 års lagkommission som den stora lagkommissionen i sina förslag hade intagit stadganden om kyrkoplikt bar ovan avd. A. 8 omtalats och behandlas yttertigare i L'xkurs 2. — Det må erinras om att det var oklart, huruvida ovan nämnda föreskrift i Kristian n’:s recess 1643 var tilhimplig i fråga om otidigt sängelag. .Se härom forts, av texten. ® Se ovan avd. B. 1 s. 107 f. Den förra delen av den citerade bestiimmelsen ingick i en kunglig förordning 29 11 1641 i RöRn.\M 111 s. 293 f). ' Citat efter a.a. s. 451. Förordningen var — hette det en förordning 16 5 1647, som främst avsåg higersmål av student (a.a. s. 339), icke tiade lett till önskad effekt. föranledd av att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=