RB 9

114 såsom conslitiiliones de lyda, så gav han till domkyrkan 20 daler.» Fortfarande hade man alltså för sig att »eonstitutiones», varmed måste ha åsyftats 1617 års överenskommelse, föreskrevo ett års privering. Ur denna (felaktiga) synpunkt var avkorlningen till 2 mån. 24 dagar stor. Huruvida de icke obetydliga böterna motsvarade den liin Israel (>oluml)us slapp avstå, må lämnas därhän. Av större intresse än konsistoriets delvis felaktiga uppfattning om vad 1617 års överenskommelse innebar i fråga om olidigt sängelag av präst äro två andra omständigheter. Fastän man tydligen ansåg stadgandet i nämnda överenskommelse vara en lagligt gällande fcireskrift, fann man sig ofiirhindrad alt döma på annat sätt. Viktigare är dock. att det resonemang om trolovningen konsistoriet förde enligt protokollet 8/12 1620 i särskilt markant formvisar motsättningen vid denna tid mot stadgandet i Västerås ordinantia 1527. Ar 1640 gjorde sig den då nyligen (1680) till kyrkoherde i Xorrköping utnämnde Claudius Prytz skyldig till otidigt sängelag. Då denna händelse har ansetts spela en betydelsefidl roll i stadens historia, skall den göras till föremål för en siirskild utredning i Exkurs 4. Här skall blott följande konstateras.^*’ Såtillvida fiiljde man i fråga om bestraffningen av Pr34z 1617 års regler, att han priverades för viss tid —huru länge framgår icke av det bevarade källmaterialet —och att han fick göra avbön inför församlingen. Huruvida han fick erlägga böter omtalas icke. Däremot gick man i ett annat avseende längre än vad som hade beslutats år 1617. Pr^’tz ålades nämligen av konsistoriet att »stå plikt» under en avsevärd tid, förmodligen lika länge som priveringen varade. Att deima k^'rkoplikt fullgjordes i den nesliga formen, att han fick stå in loco peccatorum förefaller sannolikt. —Såvitt framgår av bevarade akter vidtogs icke någon särskild åtgärd i fråga om det kronohrott, som otvivelaktigt hade begåtts vid Prytz' vigsel. Om bestraffning av hustrun nämndes i varje fall ingenting. Så var ju icke heller fallet i prästeståndets beslut 1617.'’’ Det följande är en .saininanfallning av den i Exkurs 4 lämnade redogörelsen. Se ovan s. 111.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=