98 självklart, att bötesbestäninielsen i KL 1686 kap. V § 2 bade triitt ur kraft.'* I kyrkolagen kvarstodo dock alltjämt bestämmelser om otidigt sängelag dels i kap. V § 2 om barnakvinnors kyrkogång, dels i kap. XV § 20 om kronobrott. 1 dessa avseenden hade ingen vare sig formell eller reell ändring fiiretagits (ej heller föreslagits) i samband med tillkomsten av 1734 års lag.^ Vad angår stadgandena om kyrkogången, bestämdes i KL kap. § 2 att kvinnor, som hade avlat barn med sina fästmän och f(’)tt detta före vigseln, skulle intagas med ett i handboken angivet särskilt formulär. Ktt dylikt fanns också i 1693 års kyrkohandbok.’ C:a hundra år senare väcktes spörsmålet om en ny kyrkohanbok; förslag utarbetades men fastställdes icke.** Vid 1809— 10 års riksdag aktualiserades frågan av ärkebiskopen Jakob Lindblom, och prästeståndet beslöt (i nov. 1809) att antaga ett förslag till ny kyrkohandbok samt (i biirjan av år 1810) att överlämna denna till kungl. majrt med begäran om stadfästelse. Kungl. maj:t * I Rydkns c(i. av kyrkolagen (6. uppl. år 1871) helte det (.s. 60) vid kap. V §2: »De böter, som genom missgärningsbalken 53 kap. 5§ varit för otidigt sängelag ålagda även mannen (sic!), kunna efter niissgärningsbalkens uppbävande naturligtvis icke uttagas.» Detsamma upprepades i följande upplagor (1877 s. 59, 1880 s. 65, 1882 s. 66^. 1 den av Rydholm utgivna 10. uppl. i l890) bade kommentaren fått föjande formulering: »Böter för otidigt sängelag äro avskaffade.» Dessutom sattes i kap. V § 2 i)arentes kring orden: »och för otidigt sängelag giva till kj-rkan 2 daler silvermynt». Detsamma var förhållandet i de av Rydholm själv utgivna editionerna av kyrkolagen (1902 s. 46 etc.). På samma sätt sattes parentes (s. 41) i den av (1. Lizell-E. Lecfvkn år 1928 utgivna kyrkolagsedilionen (som i ingressen angavs vara en ny npj)!. av Rjdbolms editioner) och i Thcrgrens ed. av KL år 1871 s. 56 och av år 1884 s. 63. — Wetterberg: Handbok i kyrkolagfarenbet (1928 s. 17) satte likaledes parentes kring de citerade orden i kyrkolagen och tilläde, att böterna för otidigt sängelag hade upphävts genom den ovan nämnda ikraftträdandeförordningen 16/2 1864. — Ingen av nämnda författare ställde ])roblemet. huruvida en ändring av den allmänna lagen eo ipso ändrade kyrkolagen. * Jfr ovan avd. 8 s. 82 ff, 90. ® Se ovan avd. 1 s. 1 f: avd. 7 s. 60; avd. A. 8 s. 82 ff, 90. ® Se härom och för det följande: RODHE: Dopritualet s. 115 jämte not 2: DENS.: Kyrkolag och kyrkohandbok s. 30 ff; DENS.: Svenskt gudstjänstliv s. 19 ff samt särskilt Helander i)assim och Rehnrerg passim.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=