SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN I • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK NIONDE BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION :
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN I • • RATTSHISTORISKT RIRLIOTEK NIONDE BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION
OTIDIGT SÄNGELAG EN RÄTTSHISTORISK STUDIE AV T. THOMSON Mit (tciitsclier Ziis(immcnf<issun(f A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION
LUND 1966 CARL BLOMS BOKTRYCKERI A.-B.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING A. GENERELLA REGLER 1 LAGSTIFTNING OCH RÄTTSTILLÄMPNING 1—103 1. Det iiiition av otidigt sängelag enligt KL 1086 kap. V § 2 och 1734 iirs lag. missgäriiingsbalkeii kap. Lill § 5 1— 2 2. Vissa bestämmelser i lands- och stadslagen .... Arvsrätten för barn. avlade i fästning eller i sådant lönskaläger (här =icke fästning), som följdes av giftermål s. 2—3. De viktigaste äktenskai)sstiftande fakta enligt lands- och stadslagen s. 3—4. Kyrklig vigsel ej obligatorisk s. 4. Tilllägget i KrLL, giflermålsbalken kap. 11 § 3 om böter till biskopen, om fästman biivdade sin fästmci före vigseln s. 4. 2— 4 3. Frågan om kyrklig vigsel från Västerås ordinantia 1527 till KL 1080 och 1734 års lag .stadgandet i KrLL kap. 11 § 3 om böter för hävdande i fästning avskaffat genom 4’;isterås ordinantia 1527; fästning med siingelag konstituerade rätt äktenskap, även om vigsel ej följde s. 5—6. \’igseln enligt KO 1571 s. (5—7. Vigseln i löOO-talets KOF s. 7—8. 1 jnincip obligatorisk kyrklig vigsel enligt KL 1(58(3 kap. §§ 13, 15 och 1734 års lag, giftermålsbalken kap. 111 §§ t)—10 s. 8—10. Konsekvenserna för frågan om otidigt sängelag s. 10. 5— 10 4. Restraffning av lönskaläger mellan ogifta, som ej voro i fästning men som fullföljde lägersmålet med giftermål Tillämpningen av KrLL, giftermålsbalken kap. III om mökränkning s. 11—12. Exempel på domstolarnas praxis s. 12—15. Krav på giftermål även i dylika fall: tillämpning av 10— 18
VIII den i appendix till 1608 års edition av KrLL införda bestäniinelsen i 2 Moseb. 22: 16 s. 15—16. Frågan om bävdande under äkten.skapslöffe s. 17—18. Stadgande härom i KL 1686 kap. XV § 14 s. 18. 5. Otidigt sängelag i kyrklig »lagstiftning» (kyrkostadgar) ocdi kyrklig rättskipning (kyrkodisciplin) i slutet av 1500-talet och under lOOO-talet före KL 1086 .\llni;inna bestiiininelser om kyrkliga straff i anslutning till medeltida föreskrifter och praxis: a) skamstraff, b) återinförande av enligt Västerås ordinantia 1527 avskaffade kyrkliga böter s. 10—21. Tillämpning hiirav i fråga om otidigt sängelag i samband med den fiirändrade ui)])fattningen om vigselns betytlelse s. 21—31. Otidigt sängelag enligt KO 1571 (ej böter eller annat straffl s. 21—22. Krav l)å 158()-talet av Strängniisstiftets priisterskap om kyrklig l)estraffning och världsliga böter s. 22—23. Prästeståndets överenskommelse vid 1617 års riksdag: böter för otidigt sängelag s. 23—25. Stadgandet normerande för stiftsstatuter s. 25—26. Förbud för »kränkta» kvinnor att vid vigsel bära »kyska brudars skrud»: bestiimmelser om böter vid brott hiiremot (kronobrott) s. 26—31. Ingen kunglig sanktion av den kyrkliga »lagstiftningen otidigt sängelag och kronobrott s. 31. De upphävda bestämmelserna i KrLL, giftermålsbalken kaji. II ^ 3 om kyrkliga böter ej formellt återup[)livade men likvid på 1640talet i vissa fall åberopade i kyrkliga statuter och av domstol (Stiernhöök i)å Äland) s. 31—32. 0. Dell ändrade kyrkliga uppfattniiigen.s inflytande på domstolarnas rättspraxis under slutet av 1500talet och under tiden fram till KL 1686 och 1784 års lag Kyrklig och viirldslig riitt s. 33—35. Kyrkliga och världsliga myndigheter av princii)iellt samma mening om bestraffning av otidigt siingelag s. 35. Exempel hiirpå: Det troligen under senare delen av 1570-talet tillkomna tilliigget till KrLL, giftermålsbalken, om kronobrott (tillämpning ej kiind) s. 35—37. Stadgandet i KrLL, giftermålsbalken kap. III om mökränkning, i vissa fall tillämpat av domstolar iiven vid otidigt sängelag mellan fiistfolk s. 37—39. Rådsturätten i .Jönköping pä 1590-taIet exempel härpå (s. 39): dess praxis på 1600-talet dock växlande: tidvis böter på 19— 32 oin 33— 52
IX saf^da sätt till k()iuin},'on och statlen, titlvis höter till kyrkan för såväl otidigt sängelag som kronohrott efter normer, likartade de kyrkliga statuternas; tendens till utvecklingen i denna riktning: avsaknaden av kyrkliga mymligheter (sockenstiiinma och kyrkorätli orsak till att rådsturätten dömde s. öl)—41). — .liimförelse mellan riittsgrunden för kyrklig oeli världslig riittskipning; prästerskapets privilegier ItiöO ^ 2Ö s. 41)—öl. Domstolarnas j)raxis under senare delen av KiDO-talet s. öl ö‘J. 7. Otidigt sängelag, inkl. kroiiobrott i förarbetena till KL löHb 52— 63 Stadganden om höter för otidigt siingelag och för kronohrott i Laurelius' KOF och följande KOI-' t.o.m. 1(>8‘2 års KOI-' s. ö2—ö4. Bestämmelser i dessa KOI-' om kyrkotagning av kvinnor, som hade avlat barn ine<t sina lastmäu före vigseln s. ö4—öö. 1 ridderskapets project till KO l()8ö endast hiinvisning till kungl. stadgar s. öö—Ö6. De åsyftade stadgarna: förordningar ö/lO 1(5(54 för horgerskapet och 1/3 1(5(51) för priisterska|)et (d.v.s. dess tjänstefolk) om trolovningar, bröllop m.m.; föreskrifter där om böter för kronohrott s. ö(5- öl). Ingen motsvarande överflödsförordning för allmogen; med hänsyn hiirtill hänvisning i ridderskåpets project l(i8ö (utom till kungl. stadgar) till »vanlig ])lägsed» s. ,ö7—.öl). — Bestiimmelserna i KL 1(58(5 en kompromiss mellan de prästerliga KOI-' och de civila äml)etsmännens mening i KOI-' l(58ö: a) i kap. \’ § 2 om barnakvinnors kyrkogång dels om siirskilt formulär vid intagning av kvinna, som avlat barn med sin fästman och fött före vigseln (formuläret i 1(51)3 års kyrkohandbok), dels om böter för otidigl siingelag, om l)arnet hade fötts först efter vigseln; b| i kap. X\' ^ 20 om kronohrott s. (50—(51. — Böter för kvinnan (ej mannen) i båda fallen; .Svea hovriitts tolkning härav 1710 och 1713 s. (51—(53. — Stadgandet i KL kap. X\' § 17 om prästernas skyldigliet att varna för otidigt siingelag s. (53. 8. Olidif't siingelag i arbetet på revision av landsoeh stadslagen från Karl lX:s tid t.o.in. 1734 års big Lagförslag i Karl IX:s tid: det Rosengrenska förslaget (i vissa fall även böter till kyrkan) s. (54—(58; Karl IX:s lagförslag: höga böter för otidigt siingelag men icke till kyrkan s. (58—70. 64— 97
X 1642 års lagkommission; befrielse från världsligt straff och endast kyrkoplikt för otidigt sängelag, därest (under kyrklig medverkan) giftermål kom till stånd s. 71—72. 1'pphävande genom kungl. resolutioner 2/1 och 22/5 1694 av tidigare praxis om liigre böter för lönskaläger med förut kriinkt kvinna än för mökränkning; i stället samma straff för alla lönskaliiger; för första resan mannen samma böter som enligt KrbL, giftermålsbalken kap. Ill, för kvinnan enligt tidigare praxis hälften så stora böter; stora lagkommissionens förslag i enlighet härmed genomförda i 1734 års lag. missgärningsbalken kap. Lill s. 73. Kungl. resolutioner 20/10 1698 och 12/10 1710 om befrielse från lönskalägersböter och endast giildande av böter enligt KL kap. \ § 2. därest äktenskap kom till stånd s. 74—75. Beaktande härav i lagkommissionens tidigare förslag om »saklöshet» i dylika fall s. 73—74, s. 76. Stadgandet uteslutet i kommissionens förslag till missgärningsbalk 1729 och 1731 och således icke med i 1734 års lag s. 76. .\ndra bestiimmelscr efter samarbete mellan lagkommissionen och 1723 års ecklesiastika deputation s. 76—90; Frågan om kyrkoplikten; stadgandet i KL kap. IX § 4 uteslutet i depidationens KOF 1731; bestiimmelser om kyrko- ])likt i lagkommissionens tidigare förslag strukna i de definitiva förslagen och ersatta av stadgande i dessas missgärningsbalk kap. L\' § 6 om böter till kyrkan av såviil mannen som kvinnan vid hor och lönskaläger. Petter .\brahamssons opposition vid 1731 års riksdag. Den föreslagna bestämmelsen införd i 1734 års lag. missgärningsbalken kap. LV § 5 s. 76—80. »Saklöshet» för lönskaläger, därest giftermål följde, ersatt av stadgandet i missgärningsbalken kap. LIII § 5 om böter till kyrkan av såväl mannen som kvinnan, d.v.s. en utvidgning av bestämmelsen i KL kap. § 2 till att gälla alla otidiga sängelag, vare sig trolovning hade föregått eller ej s. 80—82. Stadgandena i KOF 1731 om otidigt sängelag och kronobrott i sak i stort sett desamma som i KL kap. V § 2 och kap. XV § 20; kvinnans kyrkotagning dock »i tysthet i sakristian»; kungl. resolutioner 22'2 1699 och 17/10 1711 om jämställande av äktenskapslöfte med trolovning ej beaktade s. 82—85. Petter Abrahamssons kritik av KOF 1731 s. 86—89. Genomförandet av förslaget samtidigt med den allmänna lagen förhindrat av prästeståndet s. 89. Formell motsättning mellan KL kap. V § 2 och 1734 års
XI lag, missgiiniingsbalken ka]). LIIl § '). Kungl. brevet 12/9 1749 oni innebörden härav. Rältstilljiin|)ning s. 89—92. Kungl. brevet 2(5/8 175(5 om lort.satt giltighet av kungl. beslutet 12/1 1(598 ang. fördubbling av böterna för iinka, som under sorgetiden hade begått otidigt sängelag s. 92. Förvan<lling av böter för otidigt sängelag; rättsfall s. ‘.t.S— 95. Hestiimmelser om böternas storlek i samband mcil 177(5 års myntrealisation s. 96—97. 9. Avvecklingen av bestämmelserna om bestraffning av otidigt sängelag Ui)j)bävandet i samband med 1864 års strafflag av missgiirningsbalken i 1734 års lag och därmed av stadgandet i kaj). Lill § 5 s. 97—98. Ett särskilt siitt för kyrkotagning enligt KL kaj). § 2 bibehållet i 1811 års, i 1894 års och i 1917 års kj’rkohandbok samt i förslagen till ny dylik fram till 1938 års förslag s. 98—101. Kyrkotagningsbestämmelserna strukna i 1942 års handbok s. 101 —102. Reslut av 1946 års allmänna kjrkomöte och 1948 års riksdag om ui)j)hävande av KL kaj). X; lag 27/2 1948 hiirom s. 102. Ui)|)hiivande av KL kap. XV (och diirmed § 20 om kronobrott) i samband med 1915 års beslut om den nya lagen om iiktenskai)s ingående och upj)lösning s. 102- 103. 97—103 H. OTIDIGT SÄNGELAG AV PRÄST 104—151 Från reformationen till prästeståndets överenskommelse år 1017. Rättspraxis därefter före KL 1()80 Beslutet 1(517 om ett halvt års sus])ension jämte böter och avbön inför församlingen. .lämförelse ine<l dansk lagstiftning. 1. 104—114 Förhållandena i de erövrade provinserna från Roskildefreden till 1083 Dansk lagstiftning tilläm|)ad. Riittsfall s. 117—123. 2. 115—123 Tiden efter tillkomsten av KL 1080. Diskussionerna på 1710-talet .Stadganden i KL kaj). XIX spec. § 23 om j)r;isfs vandel men inga siirskilda bestiimmelser om otidigt sängelag av j)räst s. 124. Eunnos andra alltjiimt gällande stadganden hiirom? .Skidle präst straffas strängare iin andra ? s. 125. 3. 124—151
XII Liiiköpiiif^s (loinkapilels underdåniga framställning härom 12/11 1712 i samband med ett rättsfall. Skulle hittillsvarande praxis om ett halvt års suspension i enlighet med prästeståndets överenskommelse 1617 tillämpas, då KL kap. V § 2 gällde lika för alla? s. 125—127. Kungl. beslutet 15/12 1712 om remiss till samtliga konsistorier och lagkommissionen. 1 samband diirmed erinran om knngl. förklaringen 12/10 1605 till l)orgmästare och råd i Reval om att inga andra böter skidle utgå än tie i KL stadgade s. 127—129. Konsistoriernas remissvar s. 120—145. .Sammanfattning av dessa s. 145. Lagkommissionens remisssvar s. 145—148. Kungl. resolutionen 11/10 1714: i anslutning till kungl. förklaringen 12/10 1605 intet särskilt straff för präster, som hade begått olidigt sängelag med trolovad. Däremot högre böter samt varning av och avbön inför konsistorium för otidigt sängelag i lönskaläger före trolovning s. 148—150. Motsiittning i sistnämnda avseende till titligare kungl. beslut om andra än priister och till vad som senare stadgades i 1734 års lag. missgiirningsbalken kap. Llll § 5 s. 150—151. EXKURSER 153—191 EXKURS 1. PR.XsTESTAnDETS (iVERENSKOMMELSE 1617 155—1()3 Dennas rättsliga karaktiir. EXKURS 2. MÖKRÄNKNING OCH LÖNSKALÄGER 164—171 Användningen av dessa termer i rättspraxis fram till 1734 års lag, spec, missgärningsbalken kaj). Lill och LV. EXKURS 3. BETYDELSEN AV UTTRYCKET »SÄNGELAG» 172—176 Diskussion av ordets användning i 1734 års lag. EXKURS 4. PROSTEN CLAUDIUS PRYTZ‘ OTIDIGA SÄNGELAG 177—191 Förseelsens karaktär. 1'rågans betydelse för konflikten mellan regeringen och \orrköj)ings stad omkr. är 1640. 192—227 ZUSAMMENFASSUNG LITTERATURFÖRTECKNING 228—239 239—240 FÖRKORTNINGAR
OTIDIGT SÄNGELAG A. GENERELLA RE(iLEH I LAGSTIFTNING OCH RÄTTSTILLÄMPNING 1. 1 1686 års kyrkolag [KE] stadgades i kap. V (»Oai barnakvinnors kyrkogång») § 2 C »De kvinnor, som hava avlat barn tillhopa med sina fästmän och föda och stika kyrkogång, fiirrän vigseln tillkommer, skola icke intagas som andra kyska barnaföderskor utan med ett särdeles bönesätt, som i handboken är infiirt. Men de som befinnas vara hävdade av deras män, dock icke föda barn före bröllopsdagen, skola som andra ärliga hnstriir intagas och för otidigt sängelag giva till kyrkan två daler silvermynt.» I Sveriges rikes lag (1734 års lag) hette det i missgärningsbalken kap. LIII (»Om hinskaläge») § 5: »Tager man den till äkta, som han lägrat haver, give till kyrkan för otidigt sängelag två daler vardera.» Gemensamt för dessa bestämmelser var, att otidigt sängelag användes sombeteckning för en föräktenskaplig förbindelse, d.v.s. ett lägersinål mellan ogifta, vilket hade åtföljts av äktenskap. Stadgandet i 1734 års lag avsåg alla sådana fiirbindelser, oavsett om kontrahenterna voro fästfolk eller ej och oavsett om barn hade avlats eller icke, och gällde de kyrkliga biiter, som skulle utgå i samband med äktenskapet.- ^ I fråga om lagtexter har jag i regel ansett det tillräckligt att hiinvisa till kapitel och (ev.) paragraf utan att ange någon särskild lagedition. - Den grundläggande bestämmelsen om lägersmål mellan ogifta personer Thomson 1
2 Föreskrifterna i KL kap. V § 2 handlade om »barnakvinnors kyrkogånij» oeh åsyftade således blott de fall, då barn bade blivit en följd av förbindelsen. Uttrycket »otidigt sängelag» användes därvid endast i fråga om sådant lägersmål fiire äktenskapet, där barnet bade fötts först efter bröllopsdagen.'^ En fiirbindelse mellan fästfolk, vilken bade lett till att barn bade fötts före vigseln, gavs i denna paragraf icke beteckningen ofidigt sängelag. I del fornmlär i handboken, vartill KL kap. V § 2 hänvisade, kallades emellertid en dylik förbindelse »otidig beblandelse».^ Och då prästerna i KL kap. XV § 17 ålades att varna »för olidigt sängelag». avsågs därmed alla föräktenskapliga förbindelser mellan trolovade. 1 det följande skall termen »otidigt sängelag» användas i fråga om alla fiiräktenskapliga förbindelser mellan sedermera gifta personer, d.v.s. om varje lägersmål mellan ogifta, vilket åtfiiljdes av äktenskap, vare sig kontrahenterna vid lägersmålet voro i »fästning» (trolovade) eller bon hade hävdats under äktenskapsbifte eller intetdera var fallet.'’ 2. Magnus l'>ikssons landslag [MELL] och stadslag [MlLStL] innehöllo i giftermålsbalken kap. 11 (resp. §§ 4—5 och §§ ö—4) stadganden om barn, avlade »i fästning» ' eller i »lönskaläger». (»lönskaliige») fanns i kapitlets § 1. Oni ))cstraffnint' av lonskaliii’er stadfjadcs i denna och följande paragrafer, vad angår det världsliga straffet, och i kap. LV § 5 om kyrkliga böter. Se härom ocli om innebörden av bestämmelsen i kap. LIII § 5 närmare nedan avd. A. 8. * .\v sammanhanget framgår, att man här liksom i den föregående meningen endast tänkte på förbindelse mellan fästfolk. Jfr nedan avd. A. 8 s. 84. ^ Till det åsyftade formuläret i 1093 års handbok återkommer jag nedan. “ Nyländer s. 29 tolkar sängelag på ett annat sätt än här har skett. Se hiirom nedan E.vkiirs 3. * Beträffande ile villkor, som skulle uppfyllas för att »fästning vara rättsgiltig, liksom i fråga om de efter reformationen framförda kraven på kyrklig trolovning samt de senare tillkomna bestämmelserna om laga trolovning se bl.a. G. Hafström: Formen der Eheschliessung in Schweden; DENS.: Den svenska familjerättens historia s. 2ff; DENS.; Från fästning med fastar etc. samt i dessa skrifter angiven litt.; S. Hellsten s. 76ff; Lagberedningens historik s. 7.5 ff. Jfr även Aktenskapsrätt. Förslag av familjerättskommittén. I. . . Förslag till ändring av giftermålsbalken. 1. kap. Om trolovning skulle
3 vilket här betydde kiinstcirhindelse mellan ogifta, som ieke voro »i fästning».- Bestämmelserna avsägo barnets arvsrätt. Barn. som bade avlats av fästfolk hire vigseln, var »laggift bustriis barn».'* Oeb barn, avlat i b'mskah'iger. varpa giftermål fiiljde, sknlle likaledes ärva som laggift bnstrns barn. »Ty då ban bättrade kvinnan, då biittrade ban oek barnet.» * Av särskilt iidresse ;ir frågan om barn, avlade »i fästning». Vad stads- oeb landslagarna bär stadgade sammanbängde med dessa lagars f(')re.skrifter om »de viktigaste äktenskapsstiftande fakta». bbiligt landskapslagarna spelade den s.k. sängledningen i detta avseende en avgrnande roll.** Så var ieke fallet enligt lands- oeb s 3 och § (1 (SOU 1904; s. 9 ocli s. lOl. II Motiv iSOU 1904:3.') s. 43 f). — Lafjl)erc(Iningens ovannämnda historik upptages i litteratnrlörteckningen till hade .Vi.mqiists oel» Hafströms kompendier om den svenska lämiljeriittens historia under författarnamnet B. Ekkberg. Del torde vara riktigt, att denne hade fört pennan. Då emellertid ingenting säges hiirom i hetiinkamlet, har jag ieke ansett mig höra ange honom ensam som författare till en framställning, \ilken avgavs av lagl)eredningen gemensamt. - .lag skall nedan Exkiirs 2 diskntera anviindningen av sliinskaläger» i andra betydelser. —Formen »lönskaläger» har valts i anslutning till KU 1080 kap. IX (»lönskeläger»). Det illdre uttrycket »lönskaliige» (»lönskehige») brukas ännu i 1734 års lag, t.ex. niissgiirningshalken kaj). Lill och LV. I modern vetenska])lig litteratur an\:indas både »lönskahiger» och »lönskaliige». ■' ^■id citering av landslagen häck-Wfsséns ed. av MULL. .Sisiniimnda föreskrift gick tillhaka i)å äldre sladganden i vissa landskai)slagar (^^’ESS1•;^'S kommentar a.a. s. 49). — Ilär må erinras om all ifrågavarande hesliimmelser i lands- och stadslagen mer eller mindre kommo igen i 1734 års lag. giftermålshalken kaj). i? 1 och ärvdahalkim kaj). ^’I11 1 och 2. l'örstnämnda lagrum lydde; »Avlar man barn med sin fiistekvinna eller under :iklenskaj)slöfte eller i lönskaläge, diirå sedan fästning eller äktenskaj) följer; de barn iiro äkta barn, och kvinnan njuter laggift hustrus rätt.» ^ Uttrycket iir laget ur Lagberedningens historik s. 77. Om formerna för iiktenskaj)ets ingående enligt landskaj)slagarna se Liz/IK Carlssons uj)j)satser i V.SLA 19.)1. 1953 och 1950 och i Tidskrift, utg. av .lur. fören. i Finland I.IFT] 19.58 samt i Zeitschrift d. Savigny-Sliftung fiir Rechlsgeschichte, (ierm. .\hl. 1958. 15)00; jfr HT 15)01 s. 155) ff. Hennes uj)j)fatlning om all siingledningen var av germanskt ursj)rung. som har hestrilts av Hemmer (.H'T 15)52, 15)55 och 15)58 samt Zeitschrift d. .Sav.-.Stift. f. Rechlsgesch.. (ierm. Aht. 1959, 15)01), är otvivelaktigt riklig. ,lfr (1. Hafström; Volkskunde und Rechtskunde s. 48; DliXS.; Den svenska lämiljeriittens historia s. 2 ff. —.Sedan detta skrevs, har Lizzii-: C.ahl.sson liimnal en sammanfattande redogörelse för såväl Ml’.LL som KrLL —följer jag Holm-
4 stadslagarna," vilka här tydligen hade påverkats av kanonisk rätt.® »Äktenskapets rättsverkningar skulle inträda, först sedan makarna ’legat en natt tillhopa.'»® Vid här ifrågavarande tid krävde den kanoniska rätten icke vigsel för ett äktenskaps giltighet.^®Redan mycket tidigt hade dock den katolska kyrkan sökt få vigseln upptagen i det svenska rättssystemet.Men endast östgötalagen (giftermålsbalken fl. VI, jfr fl. \41) gjorde vigseln obligatorisk. I övriga landskapslagar och i stads- och landslagarna funnos dock bestämmelser om (den icke obligatoriska) vigseln.^- \4ktigare i förevarande sammanhang är emellertid, att den katolska kyrkan på andra sätt sökte slå vakt om vigselns sakrament. Enligt kyrklig uppfattning kunde man sålunda icke lämna lägersmål i fästning helt utan åtgärd. Vid tillkomsten av KrLL, som i mer än ett avseende visar spår av kyrkligt inflytande,^® beaktades kyrkans uppfattning i nämnda avseende. Det stadgades sålunda, att fästman, som hävdade sin fästmö före vigseln, skulle böta 3 mark till biskopen. Då KrLL liksom MELL saknade kyrkohalk,^^ placerades detta stadgande i giftermålsbalkens kap. 11. Att bestämmelsen icke infördes i de ovannämnda §§ 4—5 —vilka i KrLL helt övertogos frän MELL —utan i § 3, hängde samman med att det var där, som föreskrifter funnos omlysning och vigsel. sin uppfattning i »Jag giver dig inin dotter», spec. kap. I\' och noterna s. 284 ff. ' Hafström: Formen der Ehescliliessung s. 246; DENS.: Den svenska familjeriittens historia s. 6. 8 Ibid. 9 Ibid. A. Es.mein s. 99 ff; G. Sciireiber s. 297 ff; J. G. Zieuler s. 92 ff, 97 ff. 149; Y. Briliotu: Svensk kyrkokunskap s. 256; jfr C.-G. .\ndrén s. 126; J. J.ANSSON s. 9 (och där anf. litt.) —Redan C. G. II.XMM.XRSKJÖLD framhöll i den av honom omarbetade 3. iippl. av ,1. E. F.ant: Vägledning för präster i äktenskapsmål s. 13, att den kanoniska rätten ej ansåg vigsel »vara för ett äktenskaps ingående väsentligt», men han menade, att bestiimmelserna »i våra flesta äldre lagar» (alltså även i landskapslagarna) hade tillkommit i enlighet härmed. A. HolmräCK-E. WesskN: Svenska landskapslagar. Gstgötalagen s. 32. Jfr ibid. samt a.a. s. 114, 117. *8 Se FÖRF.: Stöld av annans hustru s. 9 och not 10 därtill sainl där anf. litt. Se FÖRF.: Barnkvävningen s. 22 och där anf. litt.
ö H. Helräffande stadgandet oin biiter i KrLL, giftennålsbalken kap. 11 § 3 skedde en ändring genom Västerås ordinantia 1527, där det fastslogs, att sådana b()ter ieke skidle utgå.' liestännnelsen var generell oeh avsåg ieke blott biskopsböler.“ Även om stadgandet kan anses stå i (iverensstämmelse med lands- och stadslagens föreskrift omiikta biird bir barn i beriirda fall. var det ieke detta f()rhållande, som var avgörande. Av den lämnade motiveringen — »efter emellan dem I biräldrarna] är rätt äktenskap inför Gud» — framgår, att bestiimmelsen hade tillkommit under inflytande av Luthers uppfattning.^ 1 sin kommentar av år 1533 till Västerås ordinantia formulerade Laurentius Petri på följande sätt skälet till att böter icke skulle utgå: »Ty emellan lagfäst kvinna och man är rätt äktenskap, det de äii (ddricj oiifdes» (kurs. här).' lÄi konsekvens av att trolovning med åtbiljande »sängelag» 1 SH.V 1021—1719 I: 1 s. 92; jlr S. Tunherc.; Västerås riksdag 1527 s. 30. 55, 59. För vad som antöres i denna avd. se särskilt Lagl>eredningens liislorik s. 79 ff; SÖOERLIN» i K.^ 1951 s. 17; .Sundry passim; Hellsten passim. - .Så uppfattades också saken i en dom i Sörmland år 1599 (Siirmliindska Iniradsdomböcker från 15l)0-talet s. 141). En man uppgavs lia kriinkt en jnga. som han var trolovatl med. Hon hade dött i harnsäng. Då hennes släkt viickle talan mot mannen, resolverade liäradsriitten; »Efter hon var hans trolovade hustru, hlev han fri sagd. att han skulle icke vidare klandras därför.» * Om Luthers uppfattning se särskilt .SUNDRY [)assim ocli om Luthers inflytande på de svenska reformatorerna (.s|)ec. frågan om 1527 års ordinantia) a.a. s. llOff. Äsen Brieioth (s. 250) hetonade, att »de svenska reformatorernas upi)fattning hestiimdes av Luther», men han menade samtidigt, att del var »den medeltida äktenskapsrätten», som kvarlevde i statlgandet om att »fästningen grundläde äktenskapet» (s. 250 ff; kurs. här; jfr nedan denna avd. not 9). Det sistnämnda iir icke riktigt. I Lagheredningens liistorik (spec. s. 80), varpå Rrilioths framställning i luivndsak \ar hyggd, angavs klart, att det var fästning jämte sängelag. som konstituerade äktenskap. I 1571 års kyrkoordning (se forts, av texten) hette det också; »Men med trolovnn utan sängelag haver det sig annorlunda» Ikurs. här). ■' [Tuysei.ius] ; Handlingar rörande .Sveriges inre förhållanden under konung Gustaf I s. 95. — Förmodigen var Laurentius .\ndrea3 upphovsmannen till ifrågavarande stadgande i \';isterås ordinantia (jfr Kjöllerström: Västerås ordinantia spec. s. 90). Sjiilvklart är emellertid, att hestämmelsen icke tillkom ulan Gustav Vasas medgivande. Hans huvudintresse i fråga om hiskopshöterna var ju eljest icke all avskaffa dessa utan att indraga dem till kronan. Se särsk. Yrwing i)assim; jfr Kjöllerströms rec. i K.\ 1957.
6 ansae's som »rätt äktenskap» var det i ordinantian intagna stadgandet. att den som (ivergav en trolovad skidle straffas efter lagen.^ 1 1528 års ordinantia hette det härom:» . . . men giver han henne över, vare sä sak, som han ginge ifrän den han vore vigd vid.»** Det var väl närmast i anslutning härtill som Lanrentins Petri i sin kommentar till 1527 ärs ordinantia efter dennas ord om straff »efter lagen» tilläde: »säsom den sin äkta hustru iivergiver.» ' —Om en av ftiljderna härav i rättspraxis mä här erinras. Lägersmäl mellan en trolovad och en annan man eller kvinna än fästmannen, resp. fästmiin, straffades som hor och äktenskap med en annan än den trolovade som tvegifte.^ Principen i ordinantiorna 1527 och 1528 om att trolovning med sängelag konstituerade »rätt äktenskap», även om vigsel icke f()ljde. upprepades i 1571 ärs kyrkoordning [KOJ ** och i de äldsta förslagen till ny kyrkoordning [KOF] under tiden därefter.^*’ 1 KO 1571 tillädes emellertid, att ingen skulle »saklöst sänggä med sin fästekvinna, förrän de hava varit till kyrkan och anammat där all mans vittnesbörd och kyrkans välsignelse». Motive- - .SR.\ 1:1 s. 92. GVU l.')28 s. 27; SCHMKDE.MW -S. 4; [Thysei.ICs] s. KU); jfr TCNHKKC. s. 59; se iiven nedan avd. 8 not 110. ’ [Thyselu’s] s. 95. Ifrågavarande tillägg ingiek iiven i Petrus lienetlielis latinska översättning av 1527 års ordinantia (»prout contra euin, ([iii legitiinain n.vorein suain diniisit>'|. .Se Tunberc s. 30 (jfr iiven s. 51. 55) samt KjöllerstrOm: Viisterås ordinantia s. 59. — Oin de olika editionerna av 1527 års ordinantia se den helt övertygande frainstiillningen hos K.iöli.erströ.M ])assiin. Se härom FORI-'.; Stöld av annans hustru s. 83 ff. — Här må eriuras om att iiven frågan om en persons fästning av feller trt)lovuing med) tvenne var föremål för behandling i lagförslag under 1600-talet och senare, liksom iiven i riitlspraxis. Resultatet i den kyrkliga lagstiftningen blev KL 1()80 kap. X\’ g 10. ® Laurentius Petris kyrkoordning av år 1571 [KO 1571] s. 126 f; jfr netian avd. A. 5 s. 21. — Enligt Rrilioth is. 257), vars framstiillning i huviulsak följde Lagberedningens historik (se ovan denna avd. not 3), innehar det omförmiilda uttalandet i KO 1571 en »ilirekt» anknytning till »den medeltida setlviinjan». Viktigare (och rättare) är dock. att anknytningen skedde till Viisterås ordinantia. som Laurentius Petri hade kommenterat, hl.a. på just denna punkt. Kyrkoordningsförslaget av år 1008 s. 144 ff; KOF från Gustaf II .\doIfs tid i Kyrkoordningar och förslag dertill före 1080 1 s. 481 f. .Vng. dateringen av sistnämnda fiirslag se .S. K.töi,i,erström: Kyrkolagsprohlemet s. 72 ff.
7 ringen var, att de eljest lätt kunde »skilja sig ät under detta skottsniäl, att de icke äro vigda Uttalandet är ett typiskt uttryck lör del koinproinissande, soin känuetecknade Laurentius Petri.*- Ordet »saklöst» —vad det nu än innehar*'* — ger intryck av att den kyrkliga vigseln 1'rainställdes soin krav.*^ Men den i KO 1571 anförda motiveringen stred icke mot den direkta fiirklaringen, att vigseln icke var nödvändig för ett rätt äktenskap. Uppenbart är dock, att KO 1571 starkare än som överensstämde med Luthers uppfattning och V^^ästerås ordinantia betonade önskvärdheten av kyrkligvigsel.*''* En viss fiu'skjulning i den uppfattning, Laurentius Petri hade givit uttryck ät i kommentaren är 1555 till Västerås ordinantia, hade tydligen ägt rum. Det citerade uttalandet i KO 1571 återkom i kyrkoordningsförslagen under löOO-talets fiirsla årtionden.*** Men man gick ett steg längre än i KO 1571 och förklarade, att »där sängelag inkommer, måste äktenskapet fullbordas».*' Ännu bestämdare uttrycktes den sislniiinnda uppfattningen i Olaus Laurelius' KOF. Visserligen upprepades förklaringen, att trolovning, där sängelag hade följt, var »fullt och fullkomligt äktenskap», men det tillädes, att trolovningen i dylika fall »skall oundvikligen med vigning stadfästas». Om en man vägrade att fullfidja förbindelsen genom vigsel, »så skall hans lägersmål räknas för ett fullkomligt hor».*** " KO 1571 s. l'_>2. *- Uttalandet i texten har {ijorts i medvetande av att det här skulle kunna vara Iråf^a oni en intluens irån .lohan 111. Om denne och KO 1571 .samt om hur det kan förhålla sig med kungens inflytande just i tlet avseende, varom hiir är fråga, se nedan avd. A. 5 s. 21 f. Ihid. lliui.io'ni s. 257 tolkar uttalandet i)å detta sätt. — .Ifr Uärnström: Om källorna till 1571 års kyrkoordning s. 187 ff. Lagheredningens historik s. 81. tolkning av det anförda yttrandet i KO 1571 se vidare nedan avd. A. 5. Huru spörsmålet om vigseln och åtgärder, diirest Higersmål icke f(')ljdes av dylik, ujiptogs i synodalheslut och annan inomkyrklig »lagstiftning», se nedan avd. .\. 5. '■ De citerade orden ingingo i en mening, som föregick den, där det talades om trolovning med siingelag som »gill och riitt inför Oud. iindock laga vigning icke haver efterföljt» iKOF 1008 s. 144; Kyrkoordningar och förslag dertill I s. 4811. Kyrkt)ordningar oi h förslag dertill 11:1 s. 237; jfr s. 230. Hetriiffande Om lagheredningens — och andras —
8 Det föreslagna stadgandet innebar ett väsentligt avsteg från den principiella uppfattningen i Västerås ordinantia, att vigseln icke var niidvändig för att äktenskap skulle anses föreligga.^** Tankegången i Laiirelius’ KOF upptogs —med vissa modifikationer, därest vigsel ej kom till stånd —i de följande KOF.’® Av särskilt intresse är formuleringen i det s.k. Ridderskapet och adelns project til kyrkoordningen 1(>85. Denna formulering kom nämligen (med ett par formella ändringar) igen i KL lö8(> kap. XV § 18, där det hette: »Om de trolovade varannan hävda, så är det ett äktenskap, som med kyrkans band fullkomnas skall. Lhidandrager han sig vigseln, då förklaras hon för hans hustru, och have så den ene som den andre att undfå hos världslig rätt vad lag förmår. Vad som stadgades i KL kap. X^’ § 18 underströks ytterligare i §15. där det — liksom i alla kyrkoordningsförslagen från och med 1008 års —beträffande trolovning med villkor hette: »Men om de trolovade varannan hävda, måste äktenskapet fullbordas, antingen villkoren äro fullgjorda eller intet.» Fastän den kyrkliga vigseln i KL kap. XV fastslogs som den normala formen för äktenskapets fullbordan,'-- kunde dock enligt uttalandet att lägcr.smålct skulle »räknas som ett fullkomligt hor» jfr nedan denna avd. not 20. —■ I fråga om Laurclius’ och följande KOF jfr Lagberedningens historik s. 85. Det skulle föra för långt, att här diskutera frågan om den inverkan den svenska ortodoxien i berörda avseende kan ha rönt från den tyska protestantismen. —Med hänsyn till vad som ovan har sagts om den kanoniska rätten i äldre tid må erinras om den ändrade uppfattning rörande vigselns betydelse, som hade manifesterats i Tridentinska mötets beslut, och om inflytandet härav även på protestantiskt håll. Se ovan avd. A. 2 not 10 anf. arbeten. -® Kyrkoordningar och förslag dertill 11:2 s. 138 ff (det s.k. Emporagrius’ förslag); III s. 86 ff (Prästeståndets KOF år 1682); III s. 288 (Ridderskapets och adelns project til KO 1685). —Uttalandet hos Laiirelius —om att den som under berörda omständigheter vägrade fullfölja äktenskapet skulle straffas för hor —hade i de närmast följande förslagen ändrats så, att man haile återgått till formuleringen från 1528, att han skulle straffas som den vilken övergav sin hustru (fästmö). Härtill kan läggas föreskriften i § 14 om skyldighet för en man, som haile lockat en mö till lägersmål under äktenskapslöfte, att taga henne till iikta. .Se härom nedan avd. A. 4 s. 18. Se t.ex. Hafström: Den svenska familjerättens historia s. 24. — Det i texten angivna förhållandet innebär naturligtvis icke. att »kyrklig uiysel blev
9 stadi’andet i § 13 ell gillifll äktenskap komma till stånd idan kyrklig vigsel.Ännu bestämdare knölos i 1734 års lag äktenskåpets rättsverkningar i princip till vigseln.-^ Men även enligt denna lag kunde äktenskap utan vigsel förekomma i vissa fall, de s.k. ofullkomnade äktenskapen.--" incrd allmän först i och med lliSd ars kyrkolagv (kurs. hiir), såsom Helkna Michon-Bordes s. 58 liar förklarat. (Hon hänvisar till Anna-Maja Nyi.én: Varför klär vi oss? s. 1'2(5, vars uttalanck* i fråga om äktenskap enligt KL 1086 (lock icke torde innehiira någonting annat än vad som har angivits ovan i texten.) Det behövs icke något mera ingående studium av tidens kyrkliga akter för att förstå, hur oriktig Helena Michon-Bordes’ åsikt är. Hon skulle ha kunnat lära tillräckligt härom genom att taga närmare kännedom om vad som har anförts rörande otidigt sängelag och kronohrott i den av henne åherojiade framställningen av Söoeri.ind i KA 1951 (se närmare nedan avd. A. 5). Tilläggas må, att priisterna hade ett kraftigt medel att framtvinga kyrklig vigsel: att — till dess sådan hade kommit till stånd — utesluta vederbörande från kyrkan (jfr texten s. ‘22). l'ad detta betydde enligt tidens uppfattning framgår hl.a. med all tydlighet av de många fall, då kvinnor, som gjort sig skyldiga till Hinskaläger, l)önföllo att få »komma i kyrka». I.agberedningens historik s. 81. — I samband med den i texten liimnade ui)i)giften gör lagberedningen fiiljaude uttalande: »Vid tiden för kyrkolagens tillkomst torde giftermålet åtminstone i det närmaste ha kommit ur bruk.» Det må observeras, att hiirmed avses »giftermål» enligt de bestiimnielser, som från landskapslagarna hade ujiptagits i lands- och stadslagarna (se luirom a.a. s. 77 f), diir i giftermålsbalken kap. bl.a. föreskrift lämnades om de ord giftomannen skulle använda, då han vid giftermålet till brudgummen bortgav dennes fästekvinna. Det är emellertid tveksamt, om detta lagberedningens uttalande är riktigt. Hiir må erinras om vad .SönEULlNO (s. 24 f) har anfiirt om fiirarbetena till KL 1080 och om det relevanta stadgandet diir. På])ekas kan också, vad Petter .\rraiiamssun med sin kännedom om praxis omtalade i 1720 års edition av KrLL. I en not (s. 278 not b) till giftermålsbalken kap. V framhöll han beträffande den ovannämnda föreskriften diir om de ord giftomannen skidle bruka vid giftermålet: »Nu iir icke bruk. äd (/iftermdi sker (kurs. här), att dessa ord... utsägas.» Abrahamsson förnekade alltså icke. att giftermål enligt sagda kapitel i landslagen alltjämt förekom. (Det är ett missförstånd, då SönERl.iND — s. 24 med not 7 — under hänvisning till .Abrahamsson anför: ».Ar 1720 uppges giftermålet vara bortlagt.») — Om giftermålet i den här ifrågavarande betydelsen se iiven Lizzie ('.aresson: »Jag giver dig min dotter» kap. HL -■* .Se t.ex. Hafströms. 25; Ekeberg: Giftermålsbalken i Minnesskrift iignad 1734 års lag I s. 205 f. Eör frågan om de ofullkomnade äktenskapen, vilken jag saknar aidedning att här närmare ingå på, se bl.a. Hafström s.‘29ff; Lagberedningens
10 Med hänsyn till den roll, soni ifrågavarande stadganden i 1734 års lag (gifterinålsbalken kap. Ill §§ 9 och 10) koniino att spela i diskussionerna om bestraffning av otidigt sängelag,-*^ skola sagda paragrafer här återges; »9 §. Hävdar man sin fästekvinna, då är det ett äktenskap, som skall fnllkomnas med vigsel, evad trolovningen är med eller ntan villkor, ändå att samma villkor ej fullgjorda äro. Undandrager han sig vigsel och framhärdar i denna sin motvilja, varde hon då fcirklarad fiir hans äkta hustru och njute fidl giftorätt i bo hans. som i 10. kap. i denna balk sägs. Gör hon det, vare lag samma.» »10 §. Hävdar man kvinna under äktenskapslöfte, då skall han taga henne till äkta, om hon det påstår och hennes fader och moder därtill samtycka. Är han motvillig, vare lag som förr sagt är. Nekar han till löftet, döme då rätten därom. Varder löftet fiir fast förklarat eller har han låtit intaga henne i kyrkan såsom sin fästekvinna, have sedan ej makt det löfte ändra, ändå att hon sin rätt till äktenskapet eftergiva vill.» I belysning av vad ovan har anfiirts har man att se bestämmelserna i KL kap. V om »barnakvinnors kyrkogång». Trolovning (fästning) med åtfciljande hävdande fiirklarades visserligen både i KL och i 1734 års lag — liksom i 1527 års ordinantia — som äktenskap, men då vigsel regelmässigt måste fiilja, blev ett lägersmål mellan trolovade »otidigt sängelag» med de konsekvenser, som angåvos i sagda kapitel i kyrkolagen. Hur förhållandena gestaltade sig. innan man nådde fram till detta resultat, samt hur detta och stadgandena i 1734 års lag om otidigt sängelag kommo till skall skildras i det följande. 4. De ovan citerade stadgandena i KrLL (liksom i MKLL och MLStL), gifterinålsbalken kap. 11 avsågo främst arvsrätten för barn, avlade antingen i fästning eller i lönskaläger, varpå giftermål hade fiiljt. Det tillägg omböter, vilket hade införts i KrLL och historik s. 9(5 ff samt Familjerättskommittons ovan avd. 2 not 1 anförda l)ctänkanden. -® .Se nedan avd. .V, 8 s. 84 f. 8(5 f. 90; avil. .\. 9 s. 100.
11 som upphävdes genom Västerås ordinantia lö‘27, avsåg ciuidst del iall, då lägersmal hade ägt rum under lastning. Någon molsvarighet fanns icke, då fråga var om lönskaläger, som icke hade skett under fästning men som hade åtföljts av giftermål. Skulle i dylika fall —bortsett från frågan om barnets arvsrätt —eljest i lag föreskrivna stadganden tillämpas? Under alla förhållanden fanns i KrLL, giftermålsbalken kap. Ill en föreskrift, som kunde anses vara relevant i ett fall av ifrågavarande slag. llestämmelsen lydde; »Den som lockar och lägrar en mans dotter, om hon är mö) av säng i laga gifte, höte den som gjorde del fyrtio mark att skiftas i tre lotter [till treskiftes] till fadern, konungen och häradet, utom i det fall att han ta(jer henne till äkta. Då vare hans böter hälften sd stora till treskiftes. Är hon frilloharn och mö, höte då den som lockade henne tjugo mark; tager han henne till äkta, rare han saklös» (kurs. här).' Det är de här kursiverade orden, som ha relevans i föreliggande sammanhang. Erinras må därvid om att även i MEStL, giftermålshalken kap. Ill fanns ett stadgande om bestraffning av »mö)- kränkning»,- men där fö)reskrevs ingenting omlindring av straffet, diirest äktenskap kom till stånd. 1 rättspraxis hade detta dock knappast någon betydelse, då landslagens bestämmelser inverkade på rättspraxis och ibland direkt åberopades även i städerna.’' I den stora mängden av nuikränkningsmål —jag har i domhoksmaterialet från löOO- och löOO-talen antecknat mer än öOO sådana mål' — lydde domen i regel på 40 marks böter, om ‘ ()vors:illnin5,HMi är lined i huvudsak obetydlifja avvikelser] laj^en ur lloi.Mkäck-\Vi:ssi;ns ed. av MKLl^ s. 4‘.); jfr FÖRF.: Stiild av annans liuslru s. 20 not 8. — Den ii-inarks-hot för liinskaläger, soin mer eller mindre sporadiskt förekom i jnaxis. j^iillde ieke fall. då iiktenskap följde, och saknar tlärför relevans i h:ir förevaraude sammanhang; (jfr dock nedan not 8). Frågan hiirom liksom om hestraffningen av »mökränkning» (i lagstiftning och jiraxis) heiiandlar jag i en på det hela taget färdigskriven avhandling, där närmare hehigg liiinnas för en del av uppgifterna i förevarande framstiillning. Se även nedan Fxkurs 2. - Diiremot fanns i MFLL ingenting härom. •* .Ifr om tilliimpningen av landslagen i stiiderna (hl.a. i fråga om del i texten omtalade staiigandet i giflermålshalken) FÖRF.; Stöld av annans hustru särsk. s. 24, 2r)ff, 77 f; jfr FÖRF.: Morgongåva (K.\ 1904] s. 23 f; se även .IÄokhskiöi.I): löt folkrältshrotl etc. (KF.4 1962) s. 87. * .Ifr l'ÖRF. i K.\ 1964 s. 26 ff.
12 mannen icke ville f^ifta sig med kvinnan/'’ och hälften så stora höter, om han lovade att göra detta/’ Gränsen mellan sistnämnda fall och ett, där äktenskapet redan hade ägt rinn, var givetvis flytande. Jag har antecknat några domar i mål av det senare slaget, d.v.s. rörande lägersmål, som hade ägt rum före äktenskåpet. I Strängnäs domböcker från 1620- och 1630-talen" förekomma flera sådana fall, där domen lydde på 20 marks böter under direkt åberopande av KrLL, giftermålsbalken kap. III. Även i ett mål år 1591 har man först tänkt sig en domi enlighet härmed, men då kvinnan var frillobarn, slapp mannen undan lindrigare.^— Utan att KrLL direkt åberopades låg tydligen stadgandet där till grund för en dom i Hanekind år 1619^ och en i Vendel år 1625.’*’ I sistnämnda mål hette det, att mannen skulle böta 20 mark, därför att han hade »belägrat sin fästekona långt före fästning». 1 ett dylikt fall gällde ju icke förklaringen i Västerås ordinantia.” Ett liknande mål finns i saköreslängden för Stockholm år 1598.’^ En man dömdes »för att han belägrade hustru Lisheth ® Endast i ett fåtal fall har bestämmelsen om »frillobarn» tillämpats. * Jfr dock vad som i forts, av texten anföres om de domar, som fälldes i Jönköping i slutet av 1500-talct och i början av löOO-talet. Här liksom i ett stort antal andra fall torde det dock vara fråga om leuteration. — Det må })åpekas. att understundom inga böter alls utdömdes, när giftermål kom till stånd. .Som exempel härpå må anföras Linköpings [renoverade] dombok 14/9 1018. 29/9 1621 och Södra Möres [renoverade] dombok 5/10 1624 (Göta hovrätts arkiv). I de båda senare fallen utdömdes samtidigt böter för lägersmål med en annan kvinna än den. varmed äktenskapet skulle ingås (jfr iiven nedan denna avd. noterna 30, 32, 33). ■ Domar 3/12 1622, 16/10 1631 och 20 10 1632 i Strängnäs dombok 1553— 1580. 1609—1639 (U[)psala landsarkiv). ® Strängnäs stads [tryckta] tiinkehok för 1590-talet s. 14 f |2 12 1591). Den slutliga domen — 3 mark för lönskaläger — stiimde icke med KrLL. giftermålsbalken kap. 111, som i dylikt fall stadgade frihet från böter. Jag skall i min avh. om »mökriinkning» och »lönskaläger» (jfr ovan not 11 närmare diskutera 3-marks-boten; jfr även Exkurs 2. ® Hanekinds härads dombok [Östergötland] 9'7 1619 (Vadstena landsarkiv). Vendels sockens dombok 1615—1645 (Uppländska domböcker 1) s. 55 (3/2 1625). ” I en annan dom i Vendel (12/12 16151 ådömdes en man samma böter för att lian hade »belägrat sin hustru i förtid» (a.a. s.8l. Del är möjligt, att fallet var analogt med det år 1625, d.v.s. att »fästning» icke hade föregått lägersmålet (jfr härom nedan avd. A. 6 not 28). Stockholms saköreslängd för år 1598 i Saköreslängder 1590—1611, Borg-
13 föiTän som han var Irolovad med henne». Men biderna ntgingo här med del förvånansvärt höga beloppet av 72 mark. Ingen nppgift lämnas om de speeiella omständigheter, som kunna ha motiverat, att man ieke minskdde böterna med hänsyn till äklenskåpet —såsom också i Stockholm eljest i regel var fallet —utan tvärtom väsentligt överskred den stadgade 4()-marks-boten enligt .MMSlL, giftermålshalken kap. III. Också i .hinköpings tänkeböcker finnas några mål av samma slag som det nämnda i Vendel. Sålunda dömdes en man år 1591 till höter »för att han låg hos sin fästepiga förrän de fästes».Att varken bötesbeloppet (2 daler, d.v.s. 8 mark) eller hedernas fördelning (på konungen och staden) stämde med giftermålshalken kap. Ill är icke avgörande för frågan, om det var detta lagrum, som låg till grund för domen. I Jönköpings dombticker för liden fr.o.m. år 1570 finns ett stort antal mökränkningsmål, men länge voro de utdömda böterna väsentligt lägre än de i giftermålshalkarna angivna (i flertalet fall dömdes till 20 marks böter, därest äktenskap ej kom till stånd, och hälften eller därunder, då äktenskap f(djde).^^ Att böterna icke gingo till treskiftes utan blott delades mellan konung och stad var också regel; förmodligen var det MEStL, konungabalken kap. XVIII, som därvid tillämpades. Då senare —det skedde första gången 5/12 1014 —■ giftermålsbalken direkt åberopades, fastställdes visserligen böterna oftast till 40 inark,^** när mannen vägrade att äkta kvinnan, men då äktenskap ägde rum, sattes böterna ofta till mindre än hälften. mästare och råds arkiv, nr 94 (Stockliolms stadsarkiv). —Det må här erinras om alt i Stockholms tänkeböcker finnas ytterst få mökränkningsmål, under det att ett stort antal förekommer i saköreslängderna. .Iönkö])ings stads tänkehok 1570—95 (JTb 1570—95) fol. 112 r, 14/1 1591 (Jönköpings stadsarkiv). Förmodligen låg saken till på samma sätt i ett flertal andra mål. Om bötesbeloppet se forts, av texten. — I åtskilliga fall ger formuleringen ej klart besked, hiiruvida lägersmålet ägt rum före eller efter fästning. Se t.ex. en dom 20 2 1589 (a.a. fol. 43 r), där det omtalas, att en man för lägersmål »sakfälldes till 0 mark efter han hade äktat» kvinnan (jfr nedan avd. .\. 0 noterna 28 och 30|. I Jönköpings [tryckta] tänkehok 1456—1548 finns ett fall (s. 110), där 40-marks-bot utdömdes men 4 fall med lägre bot (jfr St.iernberg s. 131 not 1). Jönköpings memorial- och tänkehok 1595—1631 (JTb 1595—1631) fol. 65 V (Jönköpings stadsarkiv]. Om tidigare utdömd 40-marks-bot se ovan not 14.
14 Att minskning (iverhnvudtagel kom till stånd, berodde givetvis på inllnens från landslagen. Klart kom detta till uttryck i en år 1(130 lälld dom, som är relevant i förevarande sammanhang. Det helte om en man, som hade belägrat en kvinna »förrän de hade varit lagligen trolovade eller han hade hennes föräldrars samtycke bekommit,» skulle böta »5 daler till staden efter 3 kap. uti giftermålsbalken uti landslagen».^" Bortsett från att tolkningen av del åberopade stadgandet överhuvudtaget var diskutabel, var det i varje fall fel, att böterna helt skulle gå till staden.*'^ Det sagda är belysande icke minst för rättstillämpningen i Jönkiiping. Gällande bestämmelser tolkades både där oeh annorstädes ganska fritt eller misstolkades helt. Ett exempel på det sistnämnda må anföras. I Öslra härads dombok (Jönköpings län) år 1622 berättas, att en dräng hade begått »lönskaläger» med en kvinna men sedan gift sig med henne. Därpå heter del: »Och efter lagen säger, att då han bättrade konan, bättrade han ock barnet, där följer intet höte för.» Del åberopade stadgandet i KrLL. giftermålsbalken kap. II § 5 gällde ju endast barnets arvsrätt oeh icke frågan om bestraffningen av lönskalägrel.“® Något verkligt korrektiv mot misstag av delta och annat slag blev —i varje fall i mål av här ifrågavarande natur —icke hova.a. fol. 220 r (6/0 10,30). — Tydligen ;ir uppgiften hos Hjörkman II s. 308 om ,^0 dalers böter (i st.f. 5) ell tryckfel. .Sedan man hade börjat åberoj)a gifterinälshalkarna. treskiftades dock i regel böterna, åtminstone då de i enlighet med sagda lagrum faststiilldes till 40 mark. Men därvid råkade rådstnriittcn göra en annan feltolkning: Målsägareandelen tilldelades den kränkta kvinnan. (Ett flertal exempel bärjiå finns i domböckerna för 16,30-talct oeh årtiondena därefter.) Någon reaktion från bovriittens (hovrätternas) sida mot denna felaktighet, som långt fram i tiden förekom iiven i)å andra håll. bar jag icke fiinnit i det av mig genomgångna källmaterialet (jfr dock nedan). Saken ansågs på 1600-talet vara av den vikt, att knngl. maj:t i resolutioner 2, 1 1004 (till Svea hovrätt) och 22/5 1004 (till samtliga bovriittcri förbjöd ifrågavarande praxis under hänvisning till giftermålsbalken kap. III i landslagen (Sch.mkde.man s. 1357, 1373 f; oin resolutionerna se vidare nedan Exkiirs 2). ** Östra härads [renoverade] ilomhok llÖl 1022 ((löta hovrätts arkiv). -® Se ovan avd. .\. 2 s. 3. —Det var det förhållandet, att <iktenskaj>ct redan hade inyätts, som motiverade domen. Samma dag dömde niimligen hiiradsriitten en annan man för »mökriinkning» till 20 marks böter, »efter han iiktar kvinnfolket».
15 räfterna. (Svea hovrätt hade ju komiiiit till, dä de anfiirda domarna i Östra härad 1622 oeh i Jönkiiping 1660 fälldes.) Dylika mål imdersliilldes endast i sällsynta fall hovrätterna,och den revision, som dessa eidigt 1614 års rättegångsordinanlia och 1615 års rättegångsprocess-- hade att verkställa på grund av de från imderrätterna insända domhiickerna (de s.k. renoverade domhöckerna), lämnade —såvitt jag har kunnat finna —ringa spår i form av anmärkningar och därav fiuanledd ändring i praxis. .\tt hävdande i fästning (mellan trolovade) konstituerade äktenskap hade visserligen fasthållits på kyrkligt håll under 1500- och l()00-lalen. men samtidigt hade krävts, att dylikt hävdande skulle fiiljas av vigsel.-'* Hur fcirhöll det sig då med l(')nskatäger mellan personer, som icke voro »lagfästa» (trolovade)? Från kyrklig synpunkt var saken klar. I 2 Moseb. 22; 16 stadgades; »Om någon lockar en jungfru, den ännu icke förlovad är och lägrar henne, han skall giva henne hennes morgongåvor och hava henne till hustru.» Men hur låg det till i den världsliga lagstiftningen? Härom kan ingen tvekan råda. 1 det appendix med iddrag ur Moseböckerna, vilket Karl IX och rådet fogade till KrLL, då denna trycktes år 1608, ingick även den citerade hestämmelsen.-^ Denna gjordes därmed till gällande svensk världslig rätt.-** -* Se nedan Kxkiirs ‘2. -- SC.U.MEDKMAN S. 139, 148 1. -•'* .Se ovan avd. A. .3 s. 7 ff. d;ir ock.så re(iogörel.se har liimnat.s för slidresullatel i KL löSö. Jag följer här 1541 års hihelöversätlning (se även 5 Moseb. 22:28—29). Det må tilläggas, alt kvinnans fader — men endast han iiktenskapel. Härom—och om konsekvenserna för den felande mannen i detla fall — stadgades i följande vers (nr 17) av 2 Moseb. 22. — Vad som i de nämnda tiibelstiillena bestämdes om morgongåva har behandlats av Lizzie (’..\Rl.ssON i K.\ 1901 s. 49 ff; DENS.; »Jag giver dig min dotter» s. 235 ff samt av FOUF. i K.'i 1904 s. 23 ff. .Xppendi.v har tryckts om av .Vlmqci.st i Lychnos 1942; <let citerade bibelstiillet finns s. 30. — Om konsekvenserna i svensk riittsiiraxis av att bibelstiiltena infiirdes i appendix se de i föreg. not anförda arbetena av Lizzie C.MU.ssON och FOUI-’. —1 Lagberedningens historik (s. 80 not 1) citeras ifrågavarande bibelställe —mirabile diclu —efter 1917 års bibelöversättning, vilket betyder, att orden »giva henne hennes moryoiKjåuon ha ersatts med »giva brudijåva för henne» (kurs. h:ir). .\LMycisT (Lychnos 1942 s. 13 ff) har lagt ner stor möda på att visa, att kunde hindra
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=