(50 Men då kvinnans samtycke till trnlovninifen under äldre medellid inte var midvändigt. har handslaget ursprungligen nlväxlats inte mellan fästman och fästekvinna utan mellan fästman och giftoman. Sett nr strängt rättslig synpunkt var del jn giftomannen, som ingick trolovningen å sin dotters eller friinkas vägnar. 1'hi isländsk trolovningsformel visar detta iildre skede i ntvecklingen, hhiligl denna formel sknlle fästmannen, sedan han och giftomannen gemensamt niimnt vittnen, uttala ungefär fiiljande (formeln iir delvis fritt återgiven men i fråga om innehållet exakll: \’i kalla Eder till vittnen, att dii N.N. (giftomannen) fäster mig denna X.X. (fästekvinnan) i en laga trolovning och att dn genom handslag till mig överlämnar hemtViljd och nian svek uppfyller alla villkor, som just nu fastsliillts och uppriiknats inför dessa vittnen.-- (ienom handslaget förhand sig alltsa giftomannen att uppfylla de villkor, som giftermålsavlalet inneslöt. Pa samma sätt gick det jn enligt Xjals saga till. da Enn utan att ens vara niirvarande vid trolovningen hortlovades till Hut (se ovan s. 441. Del var Hut och Enns far, som logo varandra i hand som hekriittelse på fästningen. 1 Gnnnlaug Ormstungas saga återges en trolovningsscen - nagon verklig trolovning är det dock inte fraga om, endast en »låtsaslek». Gunnlaug vistades som femtonåring hos Helgas far lorslein, som undervisade honom i lagkunskap. De håda ungdomarna hade redan vid denna tid fattat tycke för varandra. Ihi (lag had Gunnlaug rorslein lära honom hur del skulle ga till, då man tar sig fästekvinna. Sedan rorstein undervisat honom hiiri, siiger Gunnlaug: »Xu skall du pr(")va. om jag har förstått det. Jag skall la dig i hand och latsa, att jag fäster mig din dottc'r Helga.» Därefter tog han 'forsteins hand. niimnde sig vittnen och fäste Helga, berättar sagan, rorstein bekräftade, att allt gått rikligt till.-'* Också här utväxlades alltså handslaget mellan giftomannen och fästmannen. Hur betydelsefullt handslaget var Iramgar av att själva ordet kom att beteckna trolovningen som sådan. Da en person 1491 inf(‘)r .Stockholms radhusriitl !(’)rklarade. att han inte ville godkiinna dcMi trolovning, som hans dotter ingått, nttryckes det salunda. alt han ville »intet tillstå det handslaget, som med hans dotter gjort
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=