2.SS iKu'li l>:it (ier KiWiii,' Simel Tliomas, dass er tleii \’erm:ilillen ^eiIle^ Sei,'i'n ^‘.’lie. DaN lat er im.i spraeli: Ilerr, ieli l>itte tlieli . . . .Il'r ihiil. s. XWII. ''' ICll f()rM.svl'^^kt le!,’eii(iariiiin. Sl'SS s. ;59() f. Jansson i Kull. I.ex.. se not äS. Den iildsta liandskrifl, d:ir denna le^^end linnes, iir Iran 1100talets l.irra liiilll. 1 den lej,'end inu .len heliga ('.eeilia, soin finns i Legenda aiirea ((iu.\i:ssKs ulgöva. s. 771 ff.), finns inte det här älergivna ])arlii't. '’kl ICin niederdeiilsehes (iehetbueh. s. 14;$ ff. samt utgivarens inledning. .Seriptores reruin suee., 111:2, s. HI2 ff. .Ifr (iorri-Hii) C.aki.sson. Sveriges hist, till \ära dagar. 111:1. s. ;$2 f. samt ni:NS., Lunds domkyrkas historia 1145—1017). 1, s. 472 ff. .Sciiii.i.i'.H i'. LiHHKN, .Mittelniederdeidsehes Wörlerhueh. s.v. hcddc. Viterligar.' exem])el kunna anföras. 1 överfl.ulsförordningar frän Liih.'ek frän är 17)()() heter det: Wenn ehme (hrudgummeni de HrudI Iho Uedde gehrai'hl isl . die BrudI tho Bedde Iho hringen . Bi:ilN, a.a., s. 101. s. 105. 1 d.m i texten ovan s. LSI eilerade skildringen frän Kristian ll:s hrölloj) heter del likasä: »so heffl man de BraudI vor an Iho Bedde gehraehl . .Svenskt Dii)lomalarium fr.o.m. 1401. 111. nr 2001. (i. D.iiUKi.or i 111' 1S04, s. 104 ff. upi)m;irksammals i jfr 5'SL.\ 107);$, s. .S2). 5'. Bitll.ioi li. SM-nska kyrkans hisloria, 11. s. ll.Jl f. har missu])pfattat texten. ICnligl hans framställning skulle horgmiistareii lätit verkstiilla »förmälningeu" ulan kyrklig viilsignelse, en lolkning, s.)m för tanken ]);i ett Borgerligt giftermål. Xägot sådant ;ir del emellertid ieke fräga om. del ;ir i sliillet siingledningen. som åsyftas. Del hör observeras, att latinets fuil . . . ad .s|)onsalem Ihalamum a])portala iir en ordagrann översiillning av leddes till hrudsiingen . K. 11. Kaui.s.sons avskrifter frän \'alikanarkivel, 1450 25/2. Biksarki.et. '■>« STB IV. s. 54. .Mt del hiir iir fräga om siingledningen har tidigare ieke Di])!. Norv. IV. nr 141 (s. i;52). «s Termen säiKjliyf/ninf/ lyeks vara bildad av WiNiiorit i hans arbete .\kten- .skai)s ingående. Lllryeket bru(thii.':firnin(i. som endast a\ser den kyrkliga ceremonien, iir anviint av (iUAril, .Svenska kyrkans brudvigsel oeh har diirifran up|)tagils i den kyrkohistoriska oeh lilurgihisloriska lilleraluren. Denna förfinade terminologi kan emellertid bliva missvisande. .Sä liinge aklen levde kvar kallades den siingledning, ii\i‘n sedan hrudsiingen förs\unnil. Om oeksä denna beniimning oegenilig. var det doek den term. som anxiindes av samtidens miinniskor oeh diirför att f.iredraga framför moderna oeh fiirglösa nybildningar. Som ordets makt (')\er tanken verkar det, da tlHArii is. i;52 f.i skiljer ]);i hnidhusfirnin<i oeh säni/Icdnin;/. en distinktion, som är iignad att vilseleda. i mänga fall \ar som framhållits i texten l’i:i)i:i5 Sw.MM', Konung (iustaf 1 :s krönika, s. 124. 151)0- oeh 1000-lalens \ ishiieker. 1. s. ,'10: jfr ibid., s. ilO; jfr oeksä Gi:i.ii'.n .\i'Zi:i.u s. s. 172, 177, LSO, 2i;$, 270: .Xitwins.so.N, Svenska fornsanger. 1, s. 70. 255 f. .S\enska folksagor oeh ;if\entyr. 1. s. 272 ff. Willenb. .\rehiv, \’crmiihlungen, fol. 58 f; jfr \'SL.\, 1051. s. 00 ff.; ihid., 71
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=