kviiuiMs skal. Syllrl liiirnu'd vai’ iialurlii^lvis. all del inlcir villnen skulle u[)i)enl)aras oeh sladl'iislas vad inauneu loval sin huslru. 1)(“ här aidorda (‘XCMiipliMi i,':illa jii alia en jiiinriirelsevis sen lid. (ia vi lill landskapslaf^arna. sknlle jn enligi vissa av dessa anlin^'en l)ori,U‘n sliillas i‘lU‘r hia'illopsgaslerna. oin IvisI uppslod. inlyi,‘a vad hnnden ^’ivil sin bind. Men niir kvinnan blev iinka. kanske villiuMia Icir liini^e sedan voro dcida, (mi iiKijlii^hel, soin iii’ sä invekc'l iner sannolik, soin del lii^ijjtM' näiinast lill hands all liinka si^y all del \ar iildre Iriinder lill d(‘ nyy'il'la soin (mi ^an^ hall (hania uppy^ifl. Hur skulle dä huslrun kunna be\ isa vad hon fäll »ä riilloin hinderdai'»? Den slora ujipiniirksainlu'l. som y’erinanska lay'ar Irän skilda orler oeh olika lidsskedtai äyma dessa 1'räi^or, visar, all de hall (“ii sliindii,'! ny aklualilel. I iildre svenska lai'ar sägs visserligen ingen ling om hur man skulle liirfara i tlylika lall, men deslo vaidigare iiro besliimmelserna hiirom i andra germanska liinder. frän biirjan av 7()0-lalel man sig f()ljande riillsfall. Dn harnhis kvinna har blivil änka oeh g()r genlemol mannens arvingar anspräk pä sin morgongäva. llon siiger: »Min make gav mig morgongäva». Hon ujipskallar dess viirde, vare sig diai givils i guld eller silver, i Iriilar eller i hiislar. lill ell vissl bt“lop|). Dä iir del kvinnan lillälel. heler d(‘l. all sviira med handen pä hrcislel och siiga; »Delta gav mig min make i milt väld och jag har riill all iiga del.» .\tl del hiir iir fräga om gamla germanska sedvänjor kan man slula sig till av lagbiidels yllre ulformning. ha hiir ell exempel pä all ortl(‘l nu>r(j()n</åv<i i den fiir (ivrigt latinska lexlen älergivils med sin forngermanska beniimning monuiduifhejxi. Detsamma gäller edgängen om vilkiai del heler: »Delta kalla alemannerna l()r udstliait.K I'lymologien pa dcdla senare ord iir dock oklar.”'* Kvinnans egen iipjigifl, besvuren med handen pä briislet, riiekle alllsä f(ir all tillförsäkra henne morgongävan, som härigenom i riitisligl avseende intar niira nog en särställning.”^ 1 en miingd, framfiir alll lyska riillskiillor. alerkomma medidliden igenom liknande hesliimnuäser. alla knnina till samma säregna form av edgäng, endast med den skillnaden, all eden stundom skulle avliiggas ocksä med handen pä härflätan eller med hiindcma pä häda l)r()sten och fliilorna. Redan i alemannernas lag liinker
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=