242 tlellicla uppl'alIningon, all niorgongavaii var clt prctiiini virpiiiitdtis. Man kan Itu' övrigt dra ut linjorna ännu längrv. I lagkoinmissionens l'(■)rslag till gitterinalsbalk a\ ar 171.4 heter del. all om en iinka heträdes med »oiirligt leverne» skulle hon avträda sin morgongåva, alldeles samma rättsiipplaltning, som kommit till iiltrvek i den ovan citerade 400 ar iildre österrikiska hystadgan itran år 1427l.‘'** Paragrafen är belysande för lagstiftarnas svårighet att lösgöra sig fran den nedärvda uppfattningen, att k\ innans iirhara liv, ungmöns såväl som änkans, var förutsättningen för morgongåvan. Om man tänker sig, all tva makar ingått iiktenskap i unga ai och levat ett långt liv tillsammans, kunde det ju dröja deceimita. innan fragan om morgongåvan genom mannens frånfiille hlev aktuell. \'ar äktenskapet barnlöst, var del da fiir iinkan av yttiasla vikt, att inför mannens arvingar kunna styrka vad som var hennes riittmiitiga egendom. Nu frågar man sig: i vilken utstriiekning kunde kvinnan i ett sådant fall påriikna lagens stini? Bestod morgongåvan av fast egendom, skulle ju (iverliimnandel enligt landslagen ske i niirvaro av tolv fastar, oeh liknancU- hestämmelser funnos också i landskapslagarna. Bland de högre samhiillsklasserna blev det för övrigt allt vanligare, alt siirskilda morgongåvobrev utfärdades, där kvinnan tillförsäkrades sin morgongåva. 1 fråga om fast egendom förelåg alltså betryggande garanti för att kvinnan verkligen skidle få sin rätt. Helt annorlunda förhöll det sig med lösegendom. Annu mot slutet av 1600-talet förekom del, enligt vad Stiernluiök uppger, så gott som aldrig bland de ofriilse. alt morgongåvan kungjordes gc‘- härvidlag kan han dock inte ha åsytlat nom offentlig handling annat än lösegendom. Hustrun tvingades diirför, säger Stiernluiök, att vart tionde år inför domstolen eller i kyrkan kungöra vad hon fått i morgongåva, en sedvänja, som skulle ha varit vanlig i Norge.Från 1670-talet omtalas, att beloppet av morgongåvan — hiir förulsälles alltsa, all den gavs i pengar — j)lägade antecknas i kyrkoböckerna.”^ Man erinrar sig också den i det föregående omtalade folkliga rättssedvänjan, att morgongåvan av mannen skidle utlastas i samband med dandemans och dande-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=