228 Synilioliken iir säkerligen en annan neh (It'nsannna soin ])a bilden med riddaren oeh hans luistrn. Försl oeh Iriinist bör Iramhällas, att Amira lUan Ivivel })a en avgiirande ])nnkl ((irklarat bilden omijakligt. Det iir da han siiger. att den 1'ö) r s I a kvinnan biresliiller trillan. bdtersom bilderna i handskrillen i regel liilja texten Iran viinster till luigi'r, biir rimligtvis diai birsta bilden vara »das 1'ahrende weib». Men diirmed taller hela teorien om all kransen symboliserar morgongåvan, dä det är iiteslnlet all denna bedersgäva sknlle tillfalla en liis kvinna.^' Del är alllsa frillan, som kiimpar nual valdsmaniuai. men bon bar ingen krans. Da konsiniiren later den Kisa kvinnan halla sin krans i handen, vill han eiulast understryka, att ln)n. som inl<' liingre iir jnngfrii, inte har riitt all biira den pa huvudet. Om morgongåvan siiger varken bild eller text någonting. Det finns, som Amira sjiilv frambäller, i det medeltida bildmaterialet exempel pä kvinnofignrer, vilka som tecken pä alt de iiro gifta och ej nngmör, hälla en krans i handen. Samma symboliska sedvänja har funnits också i värt land. linligl en folklivsskildring frän trakten av Kalmar var det i dessa bygder iinnii pa 177()-talet sed, all bruden, sedan hon pa bröllopskviillen bytt nl lirndstassen mot hnslrudräklen, sknlle komma tillbaka med kransen i handen.’’^ Enligt den folkliga uppfattningen tillkom ju krona och krans endast jungfrubruden och plägade ofta redan i)ä briillopsdagens kväll utbytas mot hustruduken. Liil en kvinna, som inte var mö. viga sig prydd med krona och krans, riskerade hon all fa b(")la fcir vatl man kallade »kransebrolt» eller med en annan beniimning »kronobrott». Intressanta paralleller till teckningarna i SachsiMispiegel finnas i bilder, idfiirda av den tyske konstnären Martin Schongauer, som levde i slutet av 14()0-talet. Han sysslade gärna med bibliska moliv och har ett flertal olika framställningar av de visa oeh de favilska jungfrurna. Denna bibliska beriiltelse tolkades under medeltiden allegoriskt; de visa jungfrurna hade sparat sin olja. sin jungfrudom, till brudgummens ankomst, de iVnilska hade förslösat den. I överensstiimmelse med denna symbolik läter Schongauer de visa jungfrurna uppträda med brinnande lampor samt med krona och utslaget här. De fävitska ha huvudet täckt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=