222 äro (h'ir. (iel ina vara kvinnor vIUm' iniin; och al iMi iinka ina man ickc i^iva nai'on inorgoiiLjava. st)in har laga krafl. och clt‘1 iir inlc licller rikligt khi (»slcrrikisk l)yordning Iran ar 1427 har noggranna l()rc^k|■i^- ter om morgongåvan. Det heter diir. att iinka icke skall ha morgongava. Inte heller (h'n kvinna, som r(’)rloral sin iira liiri' iiktenskåpet eller så liinge hon varit gift icke varit Irom och iirhar. hatle nagon riill till morgongåva. Denna tillkom med ett visst faslstiillt l)ck)pp iMulasl den kvinna, som bevarat sin och sin mans ära. Om en iinka le\dc i oskiflat ))o tillsammans med sina harn och fcirde ett okyskt liv. hade barnen ingen skyldighet att uthetala lumnes morgongåva, iiven om hon. så långt' mamu'ii \aril i livet, bevarat sin kvinnoära. Men \ar boet redan skiftat, var det ingenting att giira åt saken: »was hin ist. das ist hin». heter det. lOin denna hyordning )'fr nedan s. 241).^" 1 en senare (isterrikisk hyordning, fran ar siigs det. att morgongåvan iir npptunnen jungfrurna till iira t)ch hchining oi h för att de så mycket hellre skola l)evara sin jungfrudom till sin riitte make.^' Samma karakliir av belöning ftir kvinnans kyskhet har morgongåvan i den vitt spridda folkvisan »Skiin .\nna". lU'- dan återgiven med dess danska text. Anmiirknings\ iirt iir cmellertid. alt det hiir int(' iir fråga om laggifl hustru utan om frilla Ijfr nedan s. 2.4.4). .Skein Anna egentligen en hortriivad kungadotter till »kungen av Mecklenhnrg» och har med honom sju soner. Kungen vill emellertid gifta sig med en annan och frågar frillan. vilka rika gavor hon vill giva hans brud. Xagot malicicisl f()rcslar hon sina sju siiner. Mannen iir emellertid inte luijd härmed ulan ))er henne i stiillet ge l)ruden »sin hedste Guldspan» (guldsi)iinm'). .\nna svarar: har salts Min hedste Guldspan skal hun icke have, .leg vill tlen icke umha're, Den gav 1 mig till Morgengave. Derfore fick I min a're.^- Morgongåvan hade Skcui Anna fall i utbyte mot sin kvinnoiira. sin jungfrudom.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=