22(1 (“hippiT lUT till Iri honde och slutlii^^'ii liM'i't'ii. soiii lick ni»J;i ^i^’ im-d ctt lar cllcr I'u i,H‘l idU-r ptMigar till inolsvarandt* viirdt'.'^ Pa cll aniial oiurad»* pH’ckoinincr i dc svenska landslai,*arna ((iH (S: 1| (‘M liknande standsindelnin^; del gäller de b(")ter. soin skulk* erläggas a^ (k'li som objiuk*!! kom till brcilloj) eller liknande giistabud. Hcdesskalan :ir t'lnellerlid hiir gradt'iad ])a ell annat siitt iin den soin axser inorgongavan. Angaeiuk* inorgongavans innela’u'd ba nlika meningar koinniil till syiu's. Obt'slridligt är att den undi'r t*n sc'iiarc* tid np|)lattats soil! ett prctiinu virpinUfiiis. ett pris IVu- kvinnans jungt'riulnin. I’lera skiil tala tor att detta ocksa (ran begynnelsen varit tallet. Redan d»‘t tcu ballandc't, att gavan sknllt* (b i*rlämnas j)a morgonen, sedan de nygilta tilll)ringat sin tiirsta natt tillsammans, sb»di‘r sannolikheten i dc'ima upplaltning. särskilt om man tar i betraktandt* ({(' germanska tolkens stränga krav pa kvinnans kyskhet.*' De som ))estritt (h'lma tolkning ha pt-kat pa att oeksa iinkor plägath* tä morga)ngava. littersom \illkor(*t tiir gavan var. att kvinnan under sitt iinkestand h'val ett iirbart liv. kvarstar under alla I(irhallanden. att morgongåvan oeksa i dessa tall tiinitsatte hennes kysklu*!. I)t“t linns (*melk‘rlid indicier, som tala bir all morgongåva ursprungligen endast givits till nngim"). 1 en schwt'izisk hyordning, ii])])tecknad ai' 14.‘h>. talas del sahmda om alt iinka i stiilk*! bir morgongåva skulle ha >.\bt“ndgabe», atlongava. vilken som 1'iamgar av namnet (iverliimnades redan pa br()llopsdag(‘ns kviill. Del hett'r i (k'lma byordning, att om t*n man ger sin hustru t‘n morgongåva, skall han, om hon iir jungfru (ein lochler), giva deii etter den t(irsta natten, da han stiger upj) ilran henne; Iva miin skola vara \illnen och sedan skall morgongåvan ha laga kraft hur luig summan iin iir. Men linns det inlt* Iva vittnen, da ma hon munlligu*n niimna sin morgongåva. oc‘h vill man inte tro henne, sa ma hon laga sitt luigra briisl och sin harfliila i den viinslra liamh'ii och med den luigra sviira pa lu*lgedomarna. och sedan skall morgongåvan ha laga krati och ing('n skall kunna avvisa den. Ilär siigs alltsa nlIryckligen, all morgongåva endast tillkom d(“n k\inna. som \ar junglru. I l(»rlsiillning»‘n lu'ler <h*l. all del som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=