215 Mi'd r(')rl)iff;u“iuli‘ ;iv sina arviiii^ar kiiiule kvinnan skiinka sin inorgongava ivke viulasi till kyrkor och klosler nian också till ickt‘ arvsl)cr;ilti^'adc sliiklingar. exempelvis lill sin man i ett senare ijille. k'or all visa sin make sin erkänsla IVir gavor hon Tall mollai,'a av honom, lestamenlerade sahinda en k\inna ar 1440 till honom den morgongåva hon 1'ålt i ell lidigare iiklenskap.'' l*a liknande siitl skiiid^le ar 1412 en ånka sin morgongåva lill sin dotterdoth'r som tack tcir den kiirlek och »dygd» hon alltid visat givarinnan. »C)t h a^ hiinder jag mig och mina arvingar delta gods», siigs det nitrvckligiai i gåvobrevet.’^ Dylika birordnaiulen iiro eimdlerlid rialet andliga stiltelser. om man lar döma av det bevarade kiillmatesiillsynla i jiimtöridse med de talrika donationerna till 1'ran (ivriga svenska nu'deltidslagar skiljer sig .Magnus IMikssons stadslag ((iH (1: .4 och 0: 2) därigenom, att morgongåvan och andra gavor sknllc' utgivas tcirsla briillopsdagen före det gemensamma siinggatauhd. Xagol beliigg pa att dcama regel, som stred emot landskapslagarnas riittslradition och mot de sed(‘r. som genom arhundradtm lortUndc' pa landsbygden, vad morgonga\an angar lilliimpats i j)raktik(“n har dock ej kunnat palridlas. Ihirtill komnuM', alt (4t llertal handskriltiM' av stadslagen ej de iildsla ligen att morgongåvan (i\ erliimnades r()rst dag Niimnas Ixir också, att enligt konung lians' (danska) allmänna stadslag, som är starkt bcMoende a\ den svcMiska stadslagen, morgongåva ej t i( k givas rörriin a andra briillopsdagtai.-" Sc'ikt'r man i Ix'varade morgongåvobrev och i domboksmalerialet etter (‘xcanped ])a den praktiska tilliimpningen av den s\cnska stadslagcMis r(‘gter, visar det sig, att det material, som kan läggas till grund IVir en uiuKm scikning, år synnerligen knapphiindigl. Delta bc‘ror pa alt de bevarade handlingarna vanligen avse landsbygden, diir alltsa landslagens bestiimnudser giillde. .Vven om morgongavobrevet ;ir nttardat i en stad oeb mcijligen giiller (Ml diir botasI borgare, omlaltar morgongåvan olla lastiglietcM' pa landsbygdcMi; detta kan birklara. att landslagcMis bestiiminelstM' aberopas.'-’ dock ba samma ordningsiciljd som landslagarna, niim- »a riitlom bindcM-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=