214 lu'l^’on \ar lion (.'luislac'iuk' lolkkiir och atnj«)l inlenialioiu'll ivkiharhel. I^'asliin klostrt'l ocksa liadt' ell l)r(ulrak()nvi‘iit, var ahhe- (lissaii klosliets la'lf^sle slyresinan i viirldsliga angeliigiailieler. Inie underligt aft just kvinnorna kiinde sig dragna till denna slitlelse! I'll typiskt exempel på en dylik donation skall här refereras, låi kvinna, själv bosatt i Uppland oeh ägare till en gard diirstiitles. skiinker genom testamente ar 1411 denna gard till \’adslena kloster till Giuls oeh \'arlrns oeh Sankta Birgittas heder för sin sjiil oeh för sina ffträddrars själar oeh synnerligen för sin kiire hushondes sjiil, som detta gods riilleligen gav henne till morgtmgava. 1 ulhyle mot gävan skulle hon ha kost oeh kliider i klostret, sa liinge hon levde, del hiisla som andra gtxla systrar i klostergården hava. Framdeles sedan Gud kallat henne hädan, \ille hon. att al)l)edissan oeh konvenlan mot delta gods sknlle i klostret till Guds Ijiinsl inlaga nagon jungfru, som skulle laalja för luMines oeh hennes anhörigas själar, eftersom hon själv inte kunnat ingiva sig i klostret, som hon av allt hjiirta hade velat. Morgongåvan sknlle alllsa i delta fall enligt kvinnans iinskan i sista hand användas som avgill. proventa. t()r nagon ungnuls inIräde i klostret. .Stundom doneras morgongåvan som ingill oeh proventa för givarinnan själv. .Salnnda filrordnath* en iinka ar 1404. all hennes morgonga^ a sknlle som pix)venla för henne givas till \'adslena kloster, där hon betingade sig kost oeh kläder sa liinge hon Itn tle. och sjiilarykt efter sin död.‘^ Med gavan till dessa andliga stiftelser är olta lorknippal villkoret, all donator skulle fa sin liigerslad, sill sista \ ilornm. inom klostrets eller kMkans helgade murar. Det framgar av i vart land giillande praxis, all i varje tall barnlös iinka ansags ha riitt alt som hon behagade fiirldga (iver sin morgonga^a. Denna kvinnans fria fiirfogaiuh'riift utmalas i en selnveizisk gardssladga Iran 1 ilOO-talet. giillaiuh* i Iraktiai av Lnzern. pä följande drastiska siitt; »Den kvinna hiir pa garden, som liar en morgongåva, hon ma giva den till vem hon vill; lysliM' det henne, ma hon binda chai vid svansen a\ en hund.»*’ Da en kvinna i .Stockholm ar 1420 testamenterade sin morgongåva till Gräbrödraklosirel diirstiides. ger hon uttryck al samma sak om oeksa i mera dämpade ordalag. ».lag ma imal den giira vad jag vill», säger hon.'*’
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=