210 icke morgongåvan. Denna lag ;ir cmcllcrlid myckel knapphiiiulig pa lamiljcriitlcn.s område och har inte myckel att siiga angatmde lormerna l(')r äktenskapels ingående. FiirhållandtM skulle kunna anlöras som ett exempel pa hur vanskligt del iir att draga slulsatser e sileutio, niir det gäller sa ålderdomliga kiillor ijlr o\an s. 102). Del iir nämligen inte nagot tvivel om alt morgongåvan lunnits hos Irankerna vid denna tid. Clregorii av rours Ihankerkrönika kompletterar i detta avseende pa ett lyckligt siill den saliska lagen, (iregorius återger salnnda ibok 0. ka[). 20) in cxlenso ett fördrag ingånget i Aiuielot ar Ö87. Det talas där om de sliider och hyar. som frankerkonungen t.hilperik vid sitt pa 5(i0-lalel ingangna iiklenskap med en viisigolisk })rinse.ssa gav sin gemal i låslegava och morgongåva, lliir liksom i folkriilterna ainiindes om morgongåvan i den för övrigt latinska texten dess forngermanska Ixmiimning: »Tam in dole (jnam in /norf/o/iCf/f/ön. hoi’ e^l matniinale donum . . Morgongåvan si)elar i folkrätterna en sa 1 ramtriidande roll oeh iir diir sa allmiinl fiirekommande. all den siikerligen rtalan vid denna lid hade ålderdomliga anor, h n r ålderdomliga undandrar sig vart l)etlömande. Den iir också utan tvivel iildre iin kvinnans giftorätt i boet, som tillhör en senare utveckling. Samtliga svenska landskapslagar innehalla mer eller miiulre utförliga, stundom skiljaktiga besliimmelser om morgongåvan. Även om den betraktades som en hedersgåva till hruden var den ingalunda frivillig ulan lagsladgad. För iiktenskai)els rällsgillighel var den dock — i motsats till viingåvan (lavs den senare iin »å riitt hinderdag» var den utan samlycki’ av mannens arvingar ogiltig (ÖL GB 10). Morgongåvan tillföll hustrun först vid mannens frånfiilh* och kunde ulga saviil i tast egendom som i lösöre. Fnligl ^’iislgölalagarna och Dalalagen skulle den utgöra tre marker eller högst dtmna summa Ä'gL 1 GB 4. 0:2: ^'gL II GB 10; DL GB Oi. Ihule en frigiven trål gift sig med en iilthoren kvinna, var dock moigongåvan endast en mark (A'gL I GB 4; II GB d). Ilade morgongåva icke givits, hade hustrun riitt alt ur del oskiflade boel utlaga motsvarande belo})p. \’id arvskifte efter mannen skulle alllsa pa hennes lott komma hennes giftorätt, som utgjorde cm Iredjtalel utan helvdelse.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=