the explanations of the acts In Sweden ideas not far to those of Krogh has been advocated by Andreas Hellerstedt. He has built on the results and the idea of ’suicidal murder’ of Jansson.891 Although he as Krogh mentions Pietism, his main focus is on the Moravian ideas spreading from Herrnhut and the Lutheran theology of which both Moravians and Pietism were variations. The Lutheran faith in salvation through faith and not through deeds he finds absurd and makes the execution the best way to die.892 Hellerstedt, however, also sees the Moravians as using those that were going to be executed to propagate their movement. If the condemned could show faith and joy on her road to her death, being truly converted, she was not only saved but also an example to follow on the road to heaven.893 Hedoesnot refer to Gotthelf Samuel Steinbart or any other participant in the debate of late eighteenth and early nineteenth century, but his ideas seem to be close to those of Steinbart: It would have been better if the condemned would not have looked so joyful, calm, and being on the road to heaven. A less prepared criminal could have resulted in fewer murders. Kathy Stuart, who for most of the period of time she studies has found women as the most frequent perpetrators, also finds theology and its development and conjoining with the efforts of the state as a fundamental element behind these crimes in the early modern time: VII eine schicklichere Strafe, ewige harte Arbeit mit jährlichem Staupenschlage an dem Orte des Delicti, darauf gesetzt.” 891 Hellerstedt 2005 p 39 sq and Hellerstedt 2011 p 491 sq. 892 Hellerstedt 2011 p 495 sq and Hellerstedt 2005 p 42: ”En tanke som betonades starkt i den lutherska kristendomen var alla människors likhet inför Gud. Föreställningen att även en grov brottsling, som dömts till döden för sina synder, kunde nå frälsningen var en nästan övertydlig illustration av detta. Den blev tyvärr också en utmärkt illustration av en absurd konsekvens av den extrema lutherska uppfattningen om rättfärdiggörelsen genom tron – oavsett vilka handlingar en människa gjort sig skyldig till kunde hon bli frälst om hon ångrade sitt tidigare beteende. I extrema fall, som dessa, blev då frälsningen bara en ’tidsfråga’. Den avrättade var då ien särskilt gynnad position eftersom han dog förberedd, botfärdig och efter att ha försonat sig med sina medmänniskor i det borgeliga samhället genom att acceptera sitt rättmätiga straff. Han visste dessutom exakt när han skulle dö, vilket är väldigt få människor förunnat. Han ställde det klassiska ordspråket –mors certa est, hora incerta – på huvudet. Just därför var avrättningen en brottslings räddning, inte hans undergång. Att avrättas var alltså ett idealiskt sätt att dö.” 893 Hellerstedt 2011 p 493 sq, 497 sqq, 508 sqq. 250
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=