kapitel iii. rätt till egendom enligt arvsordningen bestämma om barnen fick ärva dem innan de avlidit eller först efter. Det var inte längre självklart för dem att få det och fler bröstarvingar fick, enligt Dübeck, i slutet av 1500-talet vänta tills föräldrarna dött.252 Man skulle kunna formulera det som att den rätt till förskottsarv som funnits under medeltiden inte längre fanns för danska bröstarvingar i slutet av 1500-talet. Den svenska stadslagen skyddade uttryckligen ingendera felag. Föräldrar kunde utdela arv innan de avlidit, men de kunde också låta bli.253 Om vi kan lita på indikationerna i det förra kapitlet fanns intentionen bland borgarna i Stockholm att ge varje bröstarvinge möjlighet till utkomst och därför erhöll bröstarvingen arv när denne ville gifta sig. Lagen värnade om bröstarvingar, men vid avsaknad av dem värnade lagen uttryckligen parets två släktlinjer. Med detsamma som paret inte hade producerat avkomma gynnade lagen sålunda den avlidnes släktingars rätt till arv, inte den överlevandes. I det föregående kapitlet framgick att stockholmarna gynnade den överlevande parten, särskilt när paret saknade bröstarvingar. Den döende tillägnade den äkta hälften delar av sin egendom, som om inget gåvobrev blivit utfärdat, annars automatiskt skulle ha tillfallit medlemmar från den avlidnes släktlinje.254 I det här ka252 DübeckKvinder, familie og formue 2003 s. 74–90, 127 (dansk recess dec. 1547). 253 Om föräldrar tillät en son att gifta sig var det deras skyldighet att se till att sonen kunde föra in en morgongåva, enligt lagen. Så gick inte stockholmarna tillväga. I Stockholm förde parterna med sig arvegods i form av hemgifter. I Stockholm var det alltså föräldrarna som kunde bestämma om de hade råd att utdela arv innan de avlidit. 254 I dessa fall utnyttjade stockholmarna ett kapitel i lagen (StL ÄB19)som inte har någon motsvarighet i någon annan svensk, medeltida landskaps- eller landslag utan är en form av stadslagstiftning: finns i Björköarätten 29. 97
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=