kapitel ii. först bostad sedan giftermål byggas. Det är troligt att den som ägde eller ärvde ’liggande grund’ också implicit ägde tomten grunden låg på. Att både grund och hus måste nämnas betyder väl också att någon kunde äga enbart grunden (och någon enbart tomten245) och ytterligare en annan hela huset om till exempel ägaren av grunden/tomten belånat hela huset så att någon annan numera ägde huset. Den giftorätt som praktiserades i Stockholm vid denna tid stämde till stora delar överens med den giftorätt för stadsbor som infördes först i 1734 års lagG10:5.246 Där står det uttryckligen att giftorätten var hälften av såväl ärvd som förvärvad fast egendom, hälften av husen i staden samt hälften av allt lösöre som de ägde i såväl staden som på landsbygden.247 Det intressanta här är att lagstiftarna även i den modernare lagen skiljde ut och nämnde husen separat i förhållande till ärvd och förvärvad egendom. Lagstiftarna 200 år efter min undersökningsperiod särskilde fortfarande husen från begreppet fast egendom. Var anledningen till detta särskiljande att hus bara var en form av fast egendom? Det är uppenbart att det 1734 fortfarande var viktigt att hålla isär förvärvad från ärvd egendom. Var ett hus oftare en förvärvad snarare än en ärvd egendom?248 Det finns inga mönster i stockholmarnas behandling av fast egendom som kan besvara frågan. Det tycks som om de själva inte förde en konsekvent linje i dessa frågor. Kan det bero på att i andra städer runt omkring oss innefattades inte hus i begreppet fast egendom utan enbart tomten, vilket exempelvis Howell och Dübeck visat.249 Appliceras Howells vokabulär på förhållandena i Stockholm framgår det att husen uppfattades som 245 Stockholms stad ägde många tomter som husägarna betalade en avgift för. 246 Påpekat av Holmbäck & Wessén 1962 s. 50, n. 26. 247 ”I såväl staden som på landsbygden” är ett förtydligande som inte gällde under min undersökningsperiod. De borgare somomnämns i mitt material tycks enbart i undantagsfall äga egendom på landsbygden. Borgarna ägde endast i staden och stads- och lantegendomar hölls fortfarande isär. 248 Eller urskiljdes huset därför att det utgjorde bostaden? Den överlevande hade ju rätt att bo kvar i den så länge hon levde. Hanawalt talar om ”a widow’s chamber” s. 62, en del av bostaden som hon hade rätt till som änka. 249 Howell Commerce before Capitalism2010 s. 66–69, not 42: hus rörlig resurs i Gent redan 1359. Minst 100 år senare innan det slog igenom i andra flamländska och holländska städer, enligt Howell. Tomten den enda, fasta egendomen då. 91
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=