kapitel ii. först bostad sedan giftermål inför domstolen för att genom den få hjälp med att indriva skulder.223 Myndigheterna såg också till att en make eller makan inte ålades att betala för en leverans han eller hon inte själv hade beställt. Där gick gränsen för verksamheten som en enhet. Exemplen vittnar emellertid också om att många i samhället förväntade sig att det var maken som skötte det hela och att det var hans ord som var avgörande. När han var borta eller dog blev en del osäkra på vad som gällde. Då hamnade parterna inför domstol för att reda ut rättigheter och skyldigheter. Maken skötte förmodligen många av affärskontakterna och förde parets räkenskapsbok samt förvaltade tillgångarna. Kvinnan tycks främst ha övertagit räkenskapsboken när hon blivit änka och själv drev verksamheten.224 När det kom till någons död så uppfattades deras äktenskap åter som en enhet och den överlevande måste ta ansvar för den dödes handlingar. I det läget kunde det lätt bli så att den överlevande måste betala den avlidnes skulder. Ibland räckte inte lösöret till och då måste huset värderas.225 Endast under speciella förutsättningar gick arvsegendom i ett stadsäktenskap i Stockholm oavkortat tillbaka till den släkt varifrån den kom. Det inträffade när någon av makarna dött utan att paret hade producerat någon avkomma, vilket också framgick när medgiften diskuterades ovan.Den förälder i staden som var vid liv när en bröstarvinge dött ärvde denne, under förutsättning att den döde bröstarvingen i sin tur inte hade barn.226 Den medgift som givits vid giftermålet gick i sin helhet tillbaka till föräldern eller föräldrarna, så kallat bakarv. Om makarna emellertid innan dödsfallet inför domstolen hade anmält en gåva eller skrivit ett gåvobrev, kunde de reducera storleken på den egendom som skulle gå i bakarv eller sidoarv. En tredjedel av den givande partens tillgångar kunde 223 Stb 26/9 1485, 2/12 1504 s. 41, 9/12 1504 s. 42, 7/4 1505 s. 52, 27/4 1506, 224 Stb 8/8 1524 är ett tydligt exempel på att hon förde bok på arvet. 225 Stb 21/10 1504. Enligt stadslagen skulle hela boet ansvara för skulderna: StL ÄB17. 226 StadslagenÄB2 om bakarv; StLÄB19 om gåva mellan makar utan bröstarvingar. Sådana återgångar till ursprungssläkten av fast egendom när bröstarvingar saknades var vanligt förekommande i Europa. 85 Gåvor mellan makar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=