kapitel ii. först bostad sedan giftermål skapsbok. Arvingarna använde sig av noteringen i räkenskapsboken när de vid hennes död inför domstolen krävde den återstående betalningen av köparen.218 Bevisligen hade både makan och maken rätt till varuleveranser. Domstolen fastslog till exempel att en kvinna skulle få sin beställda kopparleverans, trots att hennes man nyligen dött. Rådet uppmanade bergsmannen Staffan att leverera den halva läst koppar makan beställt under den tid hennes man fortfarande var i livet. Maken hade avstått från att beställa men makan beställde. Makan önskade också kunna få den halva läst maken avstått från att köpa, men rådet bestämde att hon bara fick den del som var beställd av henne. Om Staffan inte levererade kopparen innan år 1490 var slut skulle han få böta tre mark.219 Fortfarande på 1520-talet värnade rådet ommakans rättigheter i beställda varor. Denna gång hade både maken och makan beställt varor från samma skeppare. Maken hade emellertid lämnat staden utan att betala sin del och därmed förverkat sin rätt till godset. Rådet fastslog att makan däremot fortfarande hade rätt till sin del och att makens beteende inte skulle få konsekvenser för makans rätt till detsamma.220 Ovanstående tvister om skulder och varuleveranser vittnar om att kvinnan kunde handla självständigt inom äktenskapet, lika självständigt som hustrur i London kunde vara verksamma som ”single women” eller som ”femme sole” som Hanawalt visat.221 Det tyder även på att det äkta paret behandlades som separata individer av myndigheterna, så att de initiativ de själva tog beträffande lös egendom, fick de också själva ansvara för och ta konsekvenserna av under sin levnad.222 Det var mycket vanligt att både kvinnliga och manliga hushållsföreståndare stämde andra 218 Stb 5/5 1488 framgår tydligt att kvinnan för egen räkenskapsbok. Uttryckligen bl.a. i Stb 13/9 1494 s. 188. 219 Stb 1/8 1489, 24/7 1490. 220 Stb 25/2 1525. 221 Hanawalt The Wealth of Wives s. 163, 169–173. 222 Samma rättigheter fanns enligt den norska Stadslagen från 1276: se Sogner och Sandvik i Norsk Historisk tidskrift 1989, nr 68 och för de i Europa med beteckningen ’femme sole’ eller ’Kauffrau’ kvinnor som rättsligt var åtskilda från sina makar och vars män sålunda inte hade något ansvar gentemot hustruns kreditorer. 84
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=