kapitel ii. först bostad sedan giftermål Visserligen påpekar landslagen att den som lever längst får utnyttja egendomen tills denne dör,132 men det hindrar inte att makens släkt kunde återkräva morgongåvan när makan slutligen dött utan bröstarvingar. Av den orsaken var hans släkt mån om att dokumentera detta. En annan förklaring till varför det finns morgongåvobrev bevarade. För kvinnans släkt var det också viktigt att få ett bevis för morgongåvan i alla de fall när äktenskapet resulterade i barn som överlevde fram till giftasvuxen ålder. Hennes släkt kunde kontrollera att maken under äktenskapet inte förskingrade egendomen och när kvinnan blivit änka kunde hennes släkt hjälpa henne att få brukningsrätten till morgongåvan, det vill säga se till så att hon fick nyttja den som den livförsäkring den var avsedd för.133 Det var i en sådan situation viktigt att kunna bevisa vilken egendom som hon hade rätt till genom att visa upp gåvobrevet. Trots att Stadslagen, i likhet med Landslagen, påbjuder morgongåva vid äktenskapets ingående saknas i stadsböckerna en dokumentation av denna gåvoform under perioden 1479–1530. Min slutsats är att morgongåva inte praktiserades i Stockholms stad under den undersökta perioden. Det är på denna punkt som praktiken i staden inte överensstämmer med stadslagens påbud om morgongåva.134 Morgongåva praktiserades inte heller längre i de danska städer som var knutna till hansahandeln vid denna tid.135 Enligt den svenska stadslagen ärvde som sagt döttrar och söner i staden lika mycket, det vill säga hälften var från föräldrarna. Det gjorde det möjligt för både kvinnor och män att ta med sig lika mycket in i sina respektive äktenskapet.136 I staden Stockholm hade man under 132 MEL GB X§ 1. 133 Se Feller ”’Morgengabe’, Dot, Tertia: Rapport introductif ”i Dots et Douaires Rom 2002, s 1–25 i vilken han redogör för omvandlingen av den germanska gåva i lösöre den blivande brudgummen gav till brudens far från ett köp för att få målsmanskapet över bruden och så småningom hennes ärvda tillgångar, över ett i lag reglerat maximibelopp för gåvan, till en gåva i främst fast egendom som skulle utgöra parternas livförsäkring. Feller visar också hur romerska regler påverkade de germanska lagarna den visigotiska, den lombardiska, samt den saliska och andra frankiska lagar. 134 StadslagenGB9 i vilken morgongåvan skulle vara en livförsäkring för dem. Att morgongåvan inte praktiserades i Stockholm visades i artikeln Larsson ”Good for Business” i Nordic Inheritance Law through the Ages Kommande. 135 Dübeck i The Marital Economy 2005 s. 132. 136 Stb 11/3 1528 där det intygas att såväl arvet från modern som arvet från fadern uppgick till (i det här fallet) 50 mark. 60
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=