kapitel ii. först bostad sedan giftermål hantverkare för att andra år vara köpman.109 Skatten till staden var högre om man ville vara köpman än om man ville vara hantverkare. Omsättningen på köpmannaföretaget måste också överstiga ett av stadens råd uppsatt värde för att en ansökan om att få bli köpmannaborgare skulle kunna bli aktuell. I en av artiklarna i Stockholms stads privilegiebrev från 1436 förbjuds en stockholmsborgare att samtidigt vara borgare i en annan stad i Sverige. En person kunde alltså inte ha dubbla medborgarskap. Denna bestämmelse återupprepades i de förnyade privilegierna 1494. Förbudet var inte nytt när det uttrycktes 1436 utan har sin motsvarighet i stadslagen.110 Förmodligen fanns ett behov av att upprepa förbudet därför att det fanns personer som försökte ha burskap i flera städer. I dåtidens språk kallades det makarna fick med sig in i äktenskapet för en medgift.111 Transaktionsformen var alltså gåvans, en av de äldsta transaktionsformerna. I källmaterialet finns endast exempel på gåvor till bruden inskrivna i stadens jordebok. Vad brudgummen tog med sig in i äktenskapet räknas i källorna aldrig upp utan det kan bara avläsas indirekt vid olika tvister eller vid arvsuppgörelser i nästa generation. Genom studiet av dessa framgår en tydlig bild av att de makar som syns i materialet fickmed sig fast egendommed tillhörande lösöre in i äktenskapet. Värdet av det lösöre som följde med en egendom kunde i bästa fall uppgå till samma värde som den fasta egendomen, men vanligt var att värdet av lösöret var hälften så stort som värdet av den fasta egendomen.112 De 109 Stadslagen stipulerar hur en övergång från hantverkare till köpman kunde gå till:StL KgB 15 §2. Stb 7/8 1486 påpekades att Laurens köttmånglare inte kunde vara både hantverkare och köpman; 7/5 1488 avsade sig Mattis smedsämbetet och bytte till köpman; uppmärksammas både 14/6 och 6/8 1488 av skrivaren att en person som kallas Claus skräddare egentligen är köpman; 8/7 1504 påpekar skrivaren att Mattis kopparslagare egentligen är köpman.Man kunde inte heller bruka två hantverk, enligt lagen:StLKgB21:Stb28/11489 särskilt hård var magistraten mot det enl. Schück 1940 s. 31–32. Den som inte kunde betala sin borgarskatt måste säga upp sitt borgerskap: 22/10 1526; eller så sade man upp sitt burskap: man Stb 29/5 1490, kvinna Stb 20/3 1484. 110 Privilegier, resolutioner och förordningar 1927 s. 82 artikel 21. 111 I sin tolkning av landslagen översätter Elias Wessén det fornsvenska ’medgift’ till det modernare hemgift. 112 Stb 26/4 1486 lösöre 100 m. fast egendom 200 m.; 18/12 1486 lösöre 10 m. fast egendom 25m. Mycket vanligt i Douai med mer än 50 % av fastighetvärdet i lös egendom inklusive lagrade förnödenheter, enligt Howell Commerce before Capitalism2010 s. 14, not 16. 54
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=