kapitel ii. först bostad sedan giftermål tenskap. Vilka av dessa egendomar som under äktenskapet användes gemensamt och vilka egendomar som eventuellt användes av makarna på egen hand behöver undersökas för borgarfamiljer. När man under medeltiden såg på äktenskapet som en ekonomisk sammanslutning diskuterades hur egendomarna skulle fördelas mellan makarna inom äktenskapet och efter att någon part dött. Den egendom makarna förde in i äktenskapen under medeltiden kunde hållas isär eller vara gemensam, eller olika kombinationer av hur delar av egendomen skulle ägas. I Sverige styrdes äktenskapen framförallt av det som stipulerades i den allmänna lagen och därför var förhandlingsutrymmet mindre för dem i Sverige som följde lagen, än på många andra håll i Europa där äktenskapen styrdes av de kontrakt som upprättades vid giftermålet.81 De svenska lagarna reglerade och skyddade i första hand den fasta, ärvda egendomen. Stockholm hade blivit en kommersialiserad stad så därför ställs frågan vilken betydelse pengar och lösöre hade i förhållande till den fasta egendomen när ett äktenskap upplöstes på grund av den ena partens frånfälle? Vad skulle en änka i staden leva av och varifrån skulle den egendom som skulle försörja henne komma? Forskning i Sverige har kunnat belägga vilken egendom senmedeltidens frälseänkor och bondänkor erhöll vid makens frånfälle, nämligen den egendom som kallas morgongåva. Maken måste enligt lagen ge sin maka denna gåva som livförsäkring.82 Att en bonde eller frälseman ålades att skänka sin brud denna gåva motiverade att mannen ärvde mer än kvinnan på den svenska landsbygden under medeltiden. Det gav honom också rätt att i giftorätt få ut tvåtredjedelar av äktenskapets inkomster medan hustrun endast hade rätt till en tredjedel.83 Han hade ju bidragit med så mycket mer egendom när hushållet bildades. Så såg proportionerna ut mellan make och maka i äk81 Kontrakt mycket vanliga och informativa i franska städer. Se LanzaFromWives toWidows 2007; vanligt även i Norge: Se Lars Ivar Hansen i Disputing Strategies in Medieval Scandinavia Leiden 2013 s. 247–277. 82 MEL GB X, KrL GB10.Det strikta isärhållandet av makarnas egendomar inom äktenskapen och den påbjudna morgongåvan påminner mycket om klassisk, romersk äktenskapslagstiftning: se DübeckKvinder, familie og formue 2003 s 58–59. 83 MEL GB IX; KrL JB29, GB5:1 där KrL uttryckligen meddelar att maken inte gifter till sig hennes arvejord 47
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=