kapitel ii. först bostad sedan giftermål I det här kapitlet studeras hur makan använde sig av egendomarna i äktenskapet och vilka egendomar hon hade rätt att använda. Även i kapitel fyra kommer dessa frågor att vara aktuella. Genushistorisk forskning har länge uppehållit sig vid sådana frågor. Under 2000-talet har genushistorisk forskning företrädesvis studerat kvinnans företagsamhet inom hantverkshushållet och inom köpmannahushållet. Vilka egendomar utnyttjade hon, vad använde hon lösöret till, kunde hon investera, ta lån, eller själv vara kreditgivare, köpa och sälja en gros?75 Gemensamt för de nordeuropeiska städer Godding studerat lagstiftningen i är att dessa städers lagar begränsade makans möjligheter att ta lån och att sätta sig i skuld, eller begränsade summan för hennes inköp. I de svenska, medeltida landslagarna begränsades inte makans rätt att handla utan i dem begränsades värdet på varan en maka eller hennes omyndiga barn eller anställda fick sälja till någon som ville handla från deras gatubod.76 Den svenska stadslagen däremot begränsade inte hustruns frihet att sälja varor. I stadslagen begränsades enbart värdet på vad någon kunde köpa från hushållets anställda eller från hushållets barn, inte från hustrun.77 De norska lagarna följde en äldre, kontinental ordning som begränsade kvinnans rätt att handla varor för mer än det stipulerade maxvärdet, enligt Sölvi Sogner och Hilde Sandvik.78 I det följande studeras hur framförallt hustrun i Stockholm handlade med varor. 75 Craig Women and Business 2016; Bardyn ”Crediting Women? kommande i Social History 2020. de Moor och van Zanden i Economic History Review63:1 2010 s. 1–33; Zuijderduijn i Population Economics Vol. 2016, no 150. 76 MEL KöpB3:1 begränsar vad främmande fick köpa från en hustru eller hennes barn i deras gatubod.Maken kunde återkalla köpet.KrLKöpB4 har samma princip och bådeMELoch KrLhar tagit efter UL KöpB4 vars paragraf åsyftar en sälj-köp-situation som inte sker på torget. ”Alltid skola torgköp vara giltiga” UL KöpB4 s. 151. Jämför det missförstånd av landslagen som Myrdal ger uttryck för då han påstår att landslagen skulle begränsa hustruns rätt att köpa, när lagen egentligen begränsar hennes rätt att sälja av den gemensamma egendomen i Myrdal i Historisk tidskrift 2018:1 s. 63–77. 77 StL KöpB3:1 begränsades enbart köp av varor från hushållsföreståndarens barn och anställda. Hustrun nämns inte. 78 Sogner och Sandvik i Norsk Historisk Tidskrift 1998, nr 68; Sandvik i The Marital Economy 2005 s. 111–126 här 117–119. Den svenska Östgötalagen har till skillnad från Upplandslagen samma typ av förbud som de norska lagarna, nämligen att fastställa att en kvinna vid gatuköp inte fick handla för mer än 8 penningar: ÖgL KöpB 8:1, kan jämföras med UL KöpB4. 45
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=