kapitel ii. först bostad sedan giftermål 67 Howell, Commerce before Capitalism2010 s. 101-02, 110–11. 68 Bardyn i Continuity and Change 2018 s. 1–28. 42 en belgiskerättshistorikern Philippe Godding karakteriserade äktenskapet i de nordeuropeiska städerna på kontinenten som ett äktenskap i vilket både kvinnan och maken ägde egen- D domarna gemensamt. Även Martha Howell har starkt framhållit att, förutom den lika arvsrätten, sammanslagningen av kvinnan och mannens alla egendomar inom äktenskapet i de flamländska, senmedeltida städerna gjorde det möjligt för kvinnan att vara ekonomiskt jämlik med mannen, även om det var han som representerade hushållet utåt.67 Den belgiska historikern, Andrea Bardyn, har studerat huruvida den lika arvsrätten i Bryssel verkligen resulterade i att kvinnan i äktenskapet kom att äga fast egendom, det vill säga om hon, som sin bror, fick med sig fast arvsegendom in i sitt äktenskap, eller huruvida hon fick med sig annan typ av egendom. Bardyn svarar att i slutet av medeltiden överfördes den fasta egendomen till sönerna – döttrarna kompenserades med annan typ av egendom. Rätten till lika arv kunde upprätthållas men kvinnan fick annan egendommedan den så värdefulla fasta egendomen utdelades patrilineärt i 1400-talets Bryssel. Som följd av att kvinnan miste äganderätt till fast egendom miste hon i ett slag flera av de transaktionsmöjligheter hon tidigare innehaft då hon erhöll fast egendom i arv.68 Även Howell fann att många makar i Douai försökte kringgå principen att makarna skulle äga egendomen gemensamt. Genom testamenten och kontraktsskrivande försökte de begränsa hustruns äganderätt i den fasta egendomen. Sådana kontrakt blev vanliga i slutet av medeltiden då staFrågor
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=