kapitel i. lös och fast egendom arvingar intygar att de är nöjda med fördelningen och svär att inte besvära den överlevande med flera krav. Invånarna i de hushåll som i denna studie förekommer utgjorde uppskattningsvis en tredjedel av befolkningen i Stockholm under denna tid. Det handlar i undersökningen sålunda om hushåll som ägde fast egendom och som vanligtvis var arbetsgivare för fler än kärnfamiljen, som till exempel inneboende släktingar och annan arbetskraft hushållet behövde. I studien förekommer stadens köpmannahushåll, de som ägde sina bostäder, men också flera av de hantverkshushåll som ägde sina fastigheter i vilka hantverket bedrevs, och som många gånger behövde mer arbetskraft än vad släkt och familj kunde bidra med.65 Det världsliga frälset har mycket liten plats i transaktioner med fast egendom, enligt stockholmsmaterialet. Till skillnad från till exempel italienska städer härstammade inte köpmännen i Stockholm under den undersökta perioden från det världsliga frälset. Alltsedan 1400-talets början hade stadsstyrelsen i Stockholm försökt begränsa det inflytande det världsliga men också det kyrkliga frälset haft under 1300-talet i staden. Stadsstyrelserna strävade efter att förbättra möjligheterna för borgare att förvärva fast egendom.66 När min undersökning börjar tycks denna strävan ha lyckats. Borgarna i staden bestod av en blandning av köpmän utifrån och främst metallhantverkare från Bergsslagen. De gifte frekvent in sig i varandras grupper. Den isärhållning mellan köpmän och hantverkare som man kan iaktta i andra städer syns inte i Stockholm. 65 Jfr. Goldberg i The Household2001 s. 59–70. 66 Larsson i Reformationens historia 2019 s. 188–191. 40
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=