kapitel i. lös och fast egendom arvsrättigheter och förköpsrättigheter, hur de resonerade om vad som betraktades som ärvd eller förvärvad egendom och vilka möjligheter till släktöverskridande transaktioner de kunde göra. Stadens borgare kunde också få hjälp med att lagligt inkräva skulder, vilket ger mig möjligheter att se vilken typ av egendom som användes när skulderna skulle betalas: lös, fast eller fast som blivit delvis delbar? Borgarna använde sig också av rådstugan för att få hjälp med att utmäta arv, vilket ger mig möjligheter att avläsa i vilka sammanhang det var svårare för dem att få igenom sina arvsrättigheter. Det andra underlaget för de kommande undersökningarna utgörs av de ca 500 transaktioner per årtionde som finns i tänkeböckerna åren 1479–1530. Inalles 2500 transaktioner har bearbetats ur tänkeböckerna. Av dessa utgör ca 700 stycken egendomstransaktioner mellan en borgare och ett gille eller mellan en borgare och något av de två konventen i staden. De protokollsliknande anteckningarna och notiserna har nedtecknats för att hålla i minnet vilka fastigheter som uppbjudits till försäljning, vilka personer som står i skuld till varandra och vilka beslut som fattats gällande förändrade ägoförhållanden. Läsaren/forskaren kan ana och ibland utläsa tvisteförhållanden men avsikten med nedtecknandet är inte att redogöra för de olika ståndpunkterna i en tvist. Av den anledningen är det svårt för forskaren att få reda på parternas bevekelsegrunder. Domstolen har haft som mål att kunna nedteckna det slutliga beslutet, den slutliga domen eller den uppgörelse/förlikning som slutligen kommit till stånd. I materialet nedtonas sålunda konflikterna. Forskaren ser slutprodukten, ägobytet, arvskiftet, förlikningen; inte vägen dit. Beslutet ska i en framtid kunna hänvisas till och då ligga till grund för en eventuell ny prövning. Sådana nya prövningar förekommer i materialet men är inte vanliga. Ett tidigare beslut ändras mycket sällan, även om det inträffar. I de fall de ändras har ny bevisning framkommit. I besluten kan forskaren då och då skönja domstolens juridiska bevekelsegrunder, i andra fall är de självklara för domstolen och framgår då inte för forskaren. Mitt intryck är sålunda att borgmästare och råd, domstolen i Stockholm, strävade efter att alla parter skulle vara så eniga och nöjda som möjligt. Tydligast kommer detta till uttryck vid arvsuppgörelser i vilka den dödes 39
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=