kapitel i. lös och fast egendom lagbuden? På vilka sätt omtolkade borgarna lagrummen för att underlätta för sig själva att få tillgång till en bostad? Vilka uteslöts från möjligheten? I stadslagen kallas den fasta egendomen för ’tomt och gård’. Stadslagen kom till under 1300-talets mitt och i den förutsattes att den fasta egendomen skulle hållas intakt för nästa generation.58 Om inga bröstarvingar fanns var lagen tydlig med att egendomarna skulle gå tillbaka till den släkt varifrån den ursprungligen kommit. Men hur resonerade stadsborna i Nordens då näst största stad om begreppen ’tomt och gård’ drygt hundra år senare än lagens tillkomst? Måste fastigheten överföras antingen till den släktlinje från vilken den kommit, eller till den av paret upprättade bröstlinjen? Eller kunde den överföras på personer utanför dessa släktlinjer och därmed kunna kallas för delbar? För att komma åt svar på detta studeras vad som hände med en egendom när bröstarvingar saknades. Vilka typer av egendomar definierades som lösöre under min undersökningsperiod och vad hade lösöret för betydelse vid överföringar av egendom? De norska och svenska rikslagarna var smått unika. Ingen annanstans i Europa gällde en lagbok över ett så stort territorium som i Norge och i Sverige. För Sveriges del betydde det att stadslagens regler gällde generellt över alla rikets städer.59 Här fanns en lag som var allmän och som gällde överallt istället för att en kungamakt fastställde regler för varje enskild stad. Inte ens i 1400-talets största stad vid Nordsjön Gent gällde stadens regler ens i städerna i dess närmsta region. Varje stad följde sina respektive regler. Först 1563 fick regionen runt Gent gemensamma regler.60 Nils Herlitz anser att den svenska rättsenheten var stark i jämförelse med hur det såg ut i andra nordiska städer och i städer på den 58 Forskning på medeltida svenska bonde- och frälseäktenskap visar tydligt att makarnas införda arvsegendom hölls strikt isär inom äktenskapet och efter att det upplösts: Larsson Laga fång 2010, Larsson i Scandinavian Journal of History 2012:1; Raeder Hellre hustru2011; Även Dübeck påpekar i Kvinder, familie og formue 2003 s. 85 att arvsegendomen uppfattades som fast på dansk landsbygd och förblev så fram till Danske lov utfärdades 1683. I de senmedeltida städerna i Danmark däremot kunde den uppfattas som lös. 59 Herlitz i ”företalet” till Privilegier, resolutioner och förordningar för Sveriges städer Stockholm 1927, s. XX. 60 Howell Commerce before Capitalism2010 s. 56–58. 36
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=