kapitel i. lös och fast egendom Stockholm var Sveriges största stad och Nordens näst största stad efter Bergen. I jämförelse med städer på de brittiska öarna var Stockholmmed sina ca 7000 invånare en medelstor stad. Stockholms storlek var emellertid jämförbar med andra städer runt Östersjön, somliga hade några tusen mer, andra några tusen mindre. Lübeck däremot var tre à fyra gånger större än Stockholm.42Stockholmvardefinitivt med i det omfattande nätverk bestående av städer kring Östersjön och Nordsjön. Ur ett svenskt perspektiv var Stockholm en särling bland svenska städer, både till storlek och till sammansättning. Dess befolkning härstammade från flera språkområden. Stockholm var framförallt en handelsstad, även om den också hade en försvarsborg. Från staden skeppades den koppar och det mesta av det järn Sverige var känt för att producera. Till exempel skeppades 80 procent av det järn Lübeck importerade från just Stockholm.43 De som bodde i Stockholm härstammade från mälarområdet och från hela östersjöområdet. Från och med 1471 kallades den som hade bostad på Stadsholmen och som betalade skatt för sitt medborgarskap i staden, för svensk, oavsett varifrån denne härstammade. Denne hade rätt att idka borgerlig näring i Stockholm. Borgarbegreppet användes i Stockholm på den här tiden för både hantverkare och köpmän.44 De flesta gillen som fanns i staden var öppna för både hantverkare och köpmän. Båda könen var välkomna att delta i gillenas sociala och religiösa verksamhet och kulturella tillställningar. En del av dessa gillen var knutna till någon av stadens två konvent: dominikanerna och franciskanerna, andra hade sina kontakter med präster verksamma i Storkyrkan. Alla ceremonier i livet sköttes av det gille man tillhörde.45 Med handelsmän och hantverkare som härstammade från andra områden än svenska är det mycket troligt att Stockholm påverkats av de omkringliggande handelspartnernas regelverk och sätt att sköta verk42 Ewert och Selzer i A companion to the Hanseatic League 2015 s. 177. 43 Dahlbäck 1987 s. 72. 44 ”Metborgere” t.ex. s. 283 i Stb 29/11 1512. 45 Larsson i Reformationens historia 2019 s. 185–6; Dahlbäck 1987 s. 166–170; de Brun i S:t Eriks Årsbok 1917. 31 Goddings karakteristiker och Howells terminologi
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=