kapitel i. lös och fast egendom sådana rättigheter för kvinnorna i städer som Douai och Gent under skiftande perioder efter digerdöden och Inger Dübeck har gjort detsamma för kvinnor i Hansastäder under 1500-talets andra hälft och i en tentativ studie kunde detta beläggas av mig för staden Stockholm, men tidigare än i Danmark, redan under 1480-talet.36 I dessa äktenskap hölls inte makarnas arvsegendom isär, inte ens när äktenskapet upphört eller när det upplösts. Det betyder att i Stockholm den fasta, ärvda egendomen inte lika strikt tillhörde en släktlinje. Den ärvda egendomen kunde i Stockholm, utan hinder, delas mellan den släktlinje den kommit ifrån och den ingifta släktlinjen, en delning som var omöjlig att genomföra för de grupper i det svenska samhället som följde landslagens bestämmelser. Den fråga som i föreliggande studie ska undersökas är hur friare maken i staden kunde förvalta egendom som klassats som fast arvsegendom jämfört med de starka begränsningar som maken på landsbygden omfattades av vid hanteringen av arvsegendom? Forskningen har hävdat att det endast var den lösa egendomen som den enskilde helt ägde och fritt kunde förfoga över. Den fasta egendomen däremot sågs som ett lån från den släkt man tillhörde. Den ägdes inte riktigt utan den förvaltades av familjen under äktenskapet och familjen ägde bara avkastningen från den.37 Den synen på arvsegendom prövas i denna undersökning på borgaräktenskapen i Stockholm. Den delade rätten till äktenskapets egendom kan kopplas till den juridiska term som användes i Norden för kompanjonskap vilket var begreppet felag. Här är det äktenskapets felag som är aktuellt. Dübeck har identifierat andra typer av felag i de nordiska lagarna, förutom äktenskapets felag även familjens felag och slutligen ett ekonomiskt felag som kunde finnas mellan vilka parter som helst, men som var vanligt före36 Howell Commerce before Capitalism2010; Howell i Past and Present1996; Dübeck i The Marital Economy 2005 s. 129; Dübeck Kvinder, familie og formue 2003 s. 114 att försök funnits under tidigt 1500-tal men att änkans rätt till hälften av äktenskapets egendomar först fastställdes 1547, på s. 63 fastslår Dübeck att det gemensamma ägandet inte i första hand var tänkt att stärka bröstarvingarna utan just den överlevande parten, särskilt om den parten var kvinnan; Larsson “Good for Business” i Nordic Inheritance Law through the Ages Kommande. 37 Howell Commerce before Capitalism2010 s. 52 29
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=