det jämlika felaget i en patriarkal värld rådstugan och lade sig i domstolens beslut. På riksdagen 1527 drev han igenomatt kyrkans egendomar, till stora delar, skulle dras in till kronan. Kungen lade i Stockholm beslag på konventens fastigheter och på de prebendehus som välbärgade gillen förfogade över. Många av dessa fastigheter använde kungen för att belöna lojala medarbetare. Kungen hade lyckats ta sig in på Stockholms bostadsmarknad utan att varken vara borgare eller släkt med någon borgare i staden. När dominikankonvent upplösts 1528 fanns det en broder som strax därefter ur kungens hand löste ut sitt arvegods för att med det ägna sig åt ett borgerligt yrke. I inledningskapitlet ställde jag frågan huruvida föräldrarna i hushållen i Stockholm var förmögna och inte bara kapitalstarka. Axiomet var att den förälder somkunde förse alla sina barn med tillräcklig egendom inför familjebildningen var förmögen, oavsett om föräldern vid ögonblicket för överföringen av den fasta egendomen var kapitalstark eller inte. Svaret på frågan är att de hushåll jag kommit i kontakt med genom tänkeböckerna i hög utsträckning kan sägas vara förmögna. De flesta har kunnat förse sina barn med den så viktiga fasta egendomen. Emellertid speglar materialet främst dem som ägde fast egendom i staden. Alla andra, de som hyrde sin bostad, syns sällan. De kan inte anses ha varit förmögna utifrån Theodoros Rakopoulos teori om förmögenhet och kapital. Den fasta egendom stadens förmögnare borgarbarn kunde komma i åtnjutande av kunde omfatta ett helt hus, men utgjorde ofta delar av ett hus, inte bara bostadsrum utan även källare, stenbodar, vindsvåningar eller köksstuga (stekarhus). Ägosplittringen var emellertid stor i Stockholm, men löstes av arvingarna inbördes, på ett likartat sätt som Thomas Ertl kunnat konstatera för bröstarvingar i staden Wien. Under de femtio år jag studerat kunde man förvänta sig att staden borde ha blivit mättad på inkommande hantverkare och köpmän och att därför kvinnans del i den fasta egendomen efter en tid skulle komma att minska. Då skulle det vara troligt att Stockholm i likhet med andra städer på kontinenten skulle frångå det bilaterala arvssystemet till förmån för 275 Slutord och framåtblick
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=