kapitel vi. det öppna fönstret I Stockholm praktiserades fortfarande förskottsarv. Det var tur för bröstarvingarna eftersom det kunde ta mycket lång tid innan de fick ta del av det slutliga arvet. Ibland fick de inte ens ut det när båda biologiska föräldrarna var döda, vid några tillfällen inte ens när styvföräldern dött utan först när styvförälderns senaste make/maka avlidit. Föräldrar hade nämligen rätten att bo i orubbat bo, enda kravet var att arvingarnas arvsrättigheter i den fasta egendomen fastställts och registrerats på rådstugan, så att inga problem skulle uppstå när väl arvsskiftet skulle genomföras. Enligt stadens egna regler hade myndiga bröstarvingar till en avliden kvinna/man rätt att återlösa egendom som den avlidne donerat till kyrkan/gillet. Men de konkurrerade om denna rätt med den avlidnes maka/ make. I Stockholm vann alltid den överlevande. De motiveringar som förekomvar att den överlevande hade varit gift med den avlidne och därför borde ’ärva’ denne. Den överlevande fick företräde framför bröstarvingarna. Ibland var den överlevande en biologisk förälder, ibland var den överlevande en styvförälder. Hur som helst tycks de ha tänkt att egendomen i sinom tid skulle tillfalla bröstarvingarna när väl änkan avlidit. När bröstarvingar blivit myndiga hade de enligt stadslagen förtur att köpa den fastighet som tidigare tillhört en av deras föräldrar, men som under en period tillhört en annan släkting. Men Stockholms stad hade bestämt att den överlevande maken/makan till den avlidne också hade förtur. Även i sådana fall då bröstarvingar konkurrerade om fastigheten vann den överlevande, som ibland var deras förälder, ibland en styvförälder. Samma motiveringar om att den överlevande ingått som en part i äktenskapet och därför borde ’ärva’ egendomen förekommer även här. När utsocknes arvingar ärvt egendom i staden kunde de inte behålla den om de inte tog på sig borgerlig tunga och flyttade in till staden. Arvingarna måste sälja sitt arv. Företräde till köpet: den överlevande. Släktingar bosatta utanför staden missgynnades och den överlevande hade företräde framför biologiska arvingar till den döde. Den överlevande kunde vara en obesläktad änka eller änkling. I slutet av undersökningsperioden beträdde kung Gustav Vasa stadsscenen. Ganska så fort efter tillträdet som kung 1523 blandade han sig i stadens affärer. Han påverkade invalet av rådsmedlemmar, uppträdde på 274
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=