det jämlika felaget i en patriarkal värld att använda en del av egendomen för testamentariska gåvor, för det andra rätt att använda sig av hela sin del i den fasta egendomen till att få åldrings- eller sjukvård. När hon behövde använda sin egendom för sådana behov krävdes att hon själv stod som utställare av brevet, men med makens godkännande. I dokumentet för vård kunde det stå att hon gav halva sitt hus till vårdgivaren. Men denne kom i normalfallet inte i besittning av egendomen förrän kvinnan avlidit. Under sin levnad förfogade hon fullständigt över egendomen och dess eventuella inkomster vanligtvis i formav hyresintäkter. Vårdgivarens betalning tillföll denne först i efterhand i form av äganderätt till nämnda fastighet (om inget annat hade avtalats). En sådan vårdgivare behövde inte vara en släkting. Om denne inte var det gick kvinnans eventuella arvingar miste om egendomen. Maken rådde fortfarande över sin halva av egendomen. Vid upprepade tillfällen har jag kunnat konstatera att fast egendom, kunde hamna hos en obesläktad, den fasta egendomen var i sådana fall delbar med andra än släktingar. När hustrun genomförde sådana transaktioner under äktenskapet behövde hon som sagt makens samtycke. Var hon däremot änka behövde hon ingens tillstånd. Beträffande äktenskapets lösa egendomhar jag kunnat visa att hustrun i Stockholm fritt handlade med sin del i hushållets lösa egendom, att hon själv ingick affärsavtal, lånade pengar och lånade ut pengar, ungefär som en femme sole, en Kauffrau. Att sätta sig i skuld i Stockholm betydde att man i hushållet borde ha täckning för en sådan skuld genom det lösöre och eller de inventarier man som delägare i felaget hade rätt till. Om hustrun eller maken övertrasserade sin del blev de under sin levnad skyldiga att betala tillbaka till den äkta hälften om detta uppdagades (se kapitel 2 och 4). När emellertid äktenskapet upplösts på grund av den ena partens frånfälle delades hushållets skulder mellan den överlevande och den dödes arvingar, oavsett om det var den ene eller den andre av dem som åsamkat skulden. Här följdes en annan av felagets grundprinciper nämligen att skulderna delades lika när bolaget upplöstes. Det gemensamma ägandet gynnade den som av någon anledning antingen medfört mindre egendom i äktenskapet eller den som visserligen bidragit med egendom av lika högt värde men i lös egendom. Generellt 269
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=