det jämlika felaget i en patriarkal värld vingar, ett tillskott som stärkte hennes möjligheter att driva verksamheten vidare. Gåvan stärkte dessutom hennes position gentemot hans arvingar. Sådana gåvor mellan makar var vanliga i Stockholm under den undersökta perioden och jag har påvisat att kvinnor köpte ut makens arvingar och drev verksamheten vidare. Båda dessa Goddings karakteristika: att gynna den överlevande och att värna om bröstarvingar skulle kunna tolkas som att avlägsnare släktingar skulle stå tillbaka för individerna i kärnfamiljen. Stockholmarna valde att gynna den överlevande framför sina släktingar när de gav sin äkta hälft en tredjedel av sin rättmätiga halva av egendomen. I vissa städer i Nordeuropa fanns denna möjlighet, i andra städer var det helt förbjudet att överföra arvsegendom på makan utöver morgongåvan; till exempel i London var detta förbjudet, även om de försökte så slog domstolen ner på det när det skulle effektueras. Stockholm liknar återigen här vissa flandriska och sydväst-tyska städer och staden Krakow i Polen i vilka detta var möjligt. Jag vill tolka värnandet om den överlevande och om bröstarvingarna somatt stockholmaren ville värna om den kommande generationen, men samtidigt också gynna den generation som var den arbetsföra. Något som styrker detta är det jag uppdagade i kapitel tre, nämligen viljan att göra föräldrar samarva med syskon när någon av bröstarvingarna dött. Att rucka på arvsordningen så att inte en förälder i alla sammanhang i första ledet kom att ärva sitt barn utan att syskon och föräldrar ibland blev samarva i Stockholm kan tolkas som en önskan att stärka den arbetsföra generationen. När en förälders bröstarvinge dog som ung vuxen valde stockholmarna att ge föräldern företräde framför den avlidnes syskon, såsom lagen föreskrev. Den avlidnes bröstarv tillkom då en aktiv förälder. Men när omständigheterna var annorlunda har jag funnit exempel på att stockholmarna önskade stärka ett syskon till den avlidne genom att ge syskonet möjlighet att dela arvet med föräldern. Vid de tillfällen ett syskon till den döde blev samarva med sin förälder var denne antingen gammal eller på annat sätt arbetsoförmögen och syskonet uppskattningsvis i bästa arbetsföra ålder. Vid ett sådant samarv frångicks stadslagens arvsordning så att föräldern och syskonet i lika mån ärvde 265
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=