det jämlika felaget i en patriarkal värld ett konvent för utbildning eller köpa sig en verkstad skulle förmyndare se till att de fick ut sitt arv, i både lös och fast egendom. I Sverige kunde föräldrar inte testamentera mer än tio procent av sin förmögenhet från bröstarvingarna – på andra håll i Europa var denna procent mycket högre. Om styvföräldrar, eller för den delen biologiska föräldrar, hade förskingrat bröstarvingars arv stod det dem dyrt i Stockholm (se kapitel 3). Många familjer bestod av hel- och halvsyskon, vilket betydde att många barn växte upp med en styvförälder. I några fall hade den biologiska föräldern hunnit avlida innan barnet blev myndigt och den första styvföräldern hunnit gifta om sig. När barnet vuxit upp och arvet skulle utdelas kunde det inträffa att det myndiga barnet stod där med två styvföräldrar. En av orsakerna till att stockholmarna förenklade arvssystemet anser jag kan förklaras med omgiftesfrekvensen. Kravet på att hålla isär det parterna fört in i äktenskapet kanske kunde upprätthållas under det första äktenskapet, men blev därefter ganska så komplicerat. Enklast var det därför att varje gång dela allt rakt av. Halvsyskon och helsyskon fick lika mycket i arv. Ofta ärvde sålunda hel- och halvsyskon egendom som härstammade från en styvförälder eller från en make eller maka som den biologiska föräldern tidigare varit gift med. Ingen förändring över tid har jag kunnat se. För Stockholms del skulle man kunna säga att värnandet om bröstarvingar gällde alla bröstarvingar som vuxit upp i borgarhushållet. Det visade sig att stockholmarna även värnade om de bröstarvingar som inte tänkte välja den borgerliga banan men som var uppvuxna i stadens borgarhushåll. Det handlade om borgarsöner och borgardöttrar som valde att gå en utbildning i någon av stadens dominikan- eller franciskankonvent, i stället för att gifta sig och starta eller ta över en borgerlig näring. Deras förskottsarv tilldelades dem när de antogs till utbildningen, eller rättare sagt var det konventet som mottog inträdesavgiften som skulle täcka studentens omkostnader. Det uppseendeväckande i Stockholmvar att jag fann att många bröder och några franciskansystrar trots att de avlagt sina löften ärvde avlidna, föräldrar eller syskon även efter att de hade inträtt. Jag har också kunnat visa att föräldrar och syskon till konventsbröder i sin tur ärvt dem, när 263
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=