kapitel vi. det öppna fönstret avsikt att bo där och idka borgerlig näring. En släkting från landet kunde sålunda inte köpa en fastighet i Stockholm om denne hade tänkt bo kvar på landet. En tredje konsekvens av makarnas gemensamma ägande som drabbade släktingar var vid arvsskiften. Den släkting från landet som ärvt stadsegendom av sin släkting i staden kunde inte behålla egendomen. Den måste avyttras såvida inte släktingen tänkte sadla om och ägna sig åt borgerlig näring. Det var mycket vanligt att arvingen på landet sålde den ärvda egendomen till den överlevande (och inte till en annan släkting). Kravet att bo i staden för att kunna ta i anspråk en ärvd stadsegendom gynnade den överlevande änklingen eller änkan på de släktingars bekostnad som levde utanför staden. En obesläktad änka eller änkling fick företräde framför utsocknes biologiska arvingar att äga den egendom släktingen ärvt. Resultatet av regeln att man måste vara bosatt i staden för att kunna köpa stadsegendom eller att fortsättningsvis äga ärvd egendomblottlägger också att egendom från den äkta hälftens släkt hamnade hos den överlevande. Återigen kan konstateras att egendomen var delbar mellan makarna, för att använda Howells terminologi. I forskning om medeltida städer har hushållsbegreppet kommit till heders igen kring sekelskiftet 2000. Fram till dess hade forskningen kartlagt kvinnors och mäns rättigheter enligt lagarna och delvis också i praktiken. En viss återgång till studiet av äktenskapet som en enhet och mindre betoning på genus yttrade sig. I samband med sådana studier diskuterades om inte hushållen i de nordeuropeiska städerna bestod av kärnfamiljer. En artikelsamling som sammanfattade forskningsläget utkom 2001:The Household in LateMedieval Cities. De borgarhushåll jag studerat tycks ha varit kärnfamiljer om man med det menar arvsberättigade föräldrar och barn, även om jag har kunnat iaktta att en hel del av hushållen i Stockholm delade bostadshus med en av parets förälder. Ett resultat som framkommit i undersökningen är att stadsstyrelsen i Stockholm värnade om bröstarvingarnas arvsrättigheter, inklusive föräldralösa bröstarvingars arvsrättigheter. Var barnen omyndiga när föräldrarna dog tilldelades de förmyndare som förvaltade deras egendom. När de blivit myndiga eller rättare sagt skulle ingå giftermål, ingiva sig till 262
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=