det jämlika felaget i en patriarkal värld ternas arvsegendom eller någons fasta, avlinge egendom. Maken eller makan kunde använda sin del i egendomen. Förutsättningen för användandet av sin halva av egendomen var att maken eller makan fått sin motparts godkännande. Alla egendomar inom äktenskapet var sålunda delbara mellan makarna, ett resultat långt ifrån det som gällde för äktenskap som följde landslagen. Man skulle kunna säga att makarna i Stockholm gjort varandra till arvingar och så formulerades det ofta i tänkeböckerna. För borgarna i Stockholm var det därmed lättare för makarna att donera inbördes gåvor till varandra än det var för frälset som höll sina egendomar isär. Stockholmarna tycks ha utnyttjat den i stadslagen reglementerade testamentsrätten till att förära varandra gåvor, det som senare kom att kallas gåvor mellan makar. Testamentsrätten var egentligen tillkommen för att reglera rätten att ge gåvor till religiösa institutioner, alltså gåvor till obesläktade. I stadslagen är testamentsrätten införd i ärvdabalken, kapitel 19. Grundprincipen är att man endast får testamentera en tiondel av sin egendom om man har bröstarvingar. Samma grundprincip gällde för dem som följde landslagen. Utöver den principen förutser stadslagen att andra släktrelationer än de vanliga kan förekomma. I kapitlet beskrivs testamentsrätten för dem som inte hade barn, för dem som inte hade barn men som hade släktingar inom landet och för barnlösa som enbart hade släktingar utanför Sverige. Ju längre bort testatorn hade släkten ju mer av sin egendom kunde denne skänka. Upp till halva egendomen kunde skänkas till någon person eller institution utanför släkten. Stockholmarna använde sig inte av testamentsrätten för donationer till religiösa institutioner, såsom den var avsedd. Jag återkommer strax till dem. I stället använde de sig av den för donationer till den äkta hälften. Enligt de svenska lagarna så tillhörde makarna, som sagt, inte samma släkt och i lagens ögon ärvde de inte varandra. Därför utnyttjade och medvetet omtolkade stockholmarna testamentsrätten för att kunna förära sin äkta hälft en gåva. Testamentsrätten tycks i Stockholm inte ha använts till något annat än gåvor mellan makar. Ett resultat av undersökningen av gåvor mellan makar är att gåvorna måste vara ömsesidiga för att vara giltiga i Stockholm. Båda parter skulle 257
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=