det jämlika felaget i en patriarkal värld Resultatet tolkades som att de arvsegendomar som brud och brudgum i Stockholm sammanfogade i sitt äktenskapsfelag var delbar, för att använda Howells terminologi. De fasta egendomarna inbegreps i den giftorätt borgarna i Stockholm hade, vilket inte överensstämde med vad lagen stipulerade. I Stockholm var det alltså vanligt att arvsegendom från makan eller maken hamnade i den överlevandes ägo, och det oavsett om de hade gemensamma barn eller inte. Eftersom giftorätten även innefattade parets införda arvsegendomar behövde den överlevande (kvinnan) sålunda inte få del i den morgongåva som lagen stipulerade skulle tillfalla den överlevande. I Stockholm, i likhet med andra nordeuropeiska städer, hade morgongåvan avskaffats. Båda parter tog i stället med sig en hemgift (i materialet kalladmedgift). Stockholmarna delade i stället de egendomar som fanns i boet, lös som fast, rakt av mellan den överlevande och den dödes arvingar. Det betydde att den överlevande kunde inneha såväl inom äktenskapet förvärvad fast egendom som delar av makens/makans arvsegendom, förutom hälften av allt lösöre och pengar. Med Howells terminologi skulle man kunna säga att makarnas arvsegendomar var inbördes delbara och inte enbart delbara med bröstarvingarna. Återigen bör påpekas att denna konstaterade delbarhet mellan makarna inte tilläts enligt stadslagen. Den påbjöd isärhållning av makarnas egendomar. En jämförelse mellan Stockholm och den kunskap om förhållandena i London som Barbara Hanawalt bidragit med kan här göras för att förtydliga. I London under senmedeltiden fanns både äktenskap som bygde på isärhållning avmakarnas egendomar inomäktenskapet och äktenskap i vilka egendomarna hölls gemensamma, som i Stockholm. De sistnämnda kallades för jointure och kommenteras inte vidare. Den förstnämnda, i vilket egendomarna isärhölls, överensstämde ganska väl med den svenska stadslagen. Det som i sådana äktenskap hölls isär var den morgongåva mannen tog in i äktenskapet och den hemgift kvinnan förde med sig. I dessa äktenskap hade maken total förvaltnings- och dispositionsrätt över alla tillgångar. Endast om kvinnan överlevde maken fick hon tillgång till den hemgift hon fört in i hushållet. Utöver det fick hon en fastslagen del av den morgongåva maken förde in i boet, andra delar tillföll hans 253
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=