kapitel i. lös och fast egendom I Sverige förekom ett mellanläge omman får tro landslagen mellan att paret ägde självt och en grundprincip om att barnen skulle ha rätt att vid vuxen ålder få ut stora delar av sitt arv när de gifte sig. På samma sätt såg det ut i verklighetens London, enligt Hanawalt: kvinnan fick en hemgift av sina föräldrar då hon skulle gifta sig och mannen fick med sig den morgongåva som senare skulle sörja för att änkan hade någonstans att bo. Utöver detta kunde också bröstarvingarna ärva föräldrarna när de avlidit.21 Att få ut ett förskottsarv vid giftermålet var mycket vanligt i europeiska städer även om proportionerna och tillvägagångssättet kunde variera, senast framhävt av den belgiske historikern Andrea Bardyn.22 I praktiken (fortfarande under 1400-talet) gällde denna grundprincip bland bönder och frälse i Sverige på så sätt att alla bröstarvingar ärvde del i föräldrarnas egendom när de skulle gifta sig, även om många av de kvinnliga arvingarna bland skattebönder sålde sina andelar till något syskon så snart giftermålet var ingått.23 I både landslagen och stadslagen finns emellertid indikationer på att föräldrarna i viss mån hade rätt att själva bestämma när barnen skulle få ut sina delar. Rikslagarna lämnade åtminstone öppet för föräldrarna att låta dottern ingå äktenskap utan att ha med sig något in i boet. Det var enligt de svenska rikslagarna nämligen frivilligt för föräldrarna att ge barnen en hemgift när de skulle gifta sig, medan det var obligatoriskt att brudgummen skulle ha med sig den morgongåva han efter bröllopsnatten skulle ge sin brud. Denna morgongåva ingick som en del i sonens arv och kom alltså från föräldrarna. Vid hans giftermål gavs den till hans brud. Morgongåvan skulle ju enligt lagarna försörja den överlevande maken eller makan.24 Vad huvudlotten bestod av för kvinnor har också problematiserats av genusforskare. Erhöll dottern/kvinnan samma typ av egendom som brodern eller fick hon en annan, förvaltade hon egendomen själv och när under sin livscykel fick hon tillträde till egendomen. Storleksförhållandena mellan sonens och dotterns arv har diskuterats och vilka konse21 Hanawalt The Wealth of Wives s. 61–70, “The English seemed to have a strong preference for conjugal family residences”: s. 69. 22 Bardyn i Continuity and Change 2018, s. 1–28, här s. 5. 23 LarssonLaga fång 2010, s. 176–179. 24 MELoKrL GB10, 12, 15. StL GB9. 25
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=