kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen nar utanför staden och under hur många veckor franciskaner respektive dominikaner fick tigga i dessa socknar. Dessa vandringar pågick i flera veckor strax efter skördetiden. När så Gustav Vasa bestämt att vandringarna skulle reduceras är forskningen överens om att detta drabbade konventen hårt, så hårt att deras underhåll inte räckte till utan konvent efter konvent upplöstes.709 Undersökningen har visat att de andliga institutionerna i Stockholm i betydande grad erhållit gåvor från borgarna som de temporärt hade förvaltningsrätt över, även om förvaltningsrätten var begränsad till fastighetens räntebärande delar. Ränteinkomster från förvaltandet av sådan egendom skapade arbetstillfällen för prästutbildade konventsbröder och gav dem lön och inkomster. I vissa fall fick de inte bara en inkomst utan också mat och husrum i en av de prebendehus som fanns i staden. Prebendehusen underhölls främst av stadens mer välbärgade gillen som tack vare donationer av enskilda borgare i staden kunde sköta underhållet. Det visade sig att donationer av borgare till dominikaner och franciskaner följde andra regler och praktiker än de donationer kyrkliga institutioner fick från det världsliga frälset. När kungen på riksdagen 1527 lyckades få igenom ett förbud mot sjungandet eller läsandet av själamässor, både minnesmässor över döda själar och votivmässor veckovis för levande och döda själar, avskaffades i ett slag alla altarstiftelser. Många präster miste inkomster och många av deras arbetsuppgifter som själasörjare upphörde. Det blev en fråga för kungen att ta ställning till vart de präster som bodde i prebendehusen i Stockholm skulle ta vägen.710 Kungen konfiskerade inkomsterna från alla altarstiftelser.711 I Stockholm tycks det ha gått relativt smärtfritt.712 När en släkting ville lösa tillbaka en donation betalde personen inte lösesumman till ett konvent eller ett gille längre, utan till kungens slottsfogde. Kungen motiverade konfiskationen med såväl politiska som religiösa 709 Senast redogjort för hos Berntson 2003 s. 93–98. 710 Stb 16/3 1528. Mer om detta i Larsson i Reformationens historia 2019 s. 174–201. 711 Stb 7/12 1527, 17/2 1528, 2 x 16/3 1528, 9/5 1528, 6/6 1528, 2 x 10/6 1528, 15/6 1528 m.fl. 712 I Danmark hade Fredrik I förbjudit själamässor i staden Husum november 1527, enligt Bisgaard i Gilder, lav og broderskaber Odense 2002 s. 271. 240
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=