kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen fasta egendomen, det vill säga den del av en fastighet som kunde generera hyresintäkter eller liknande ränteinkomster.697 Under första hälften av 1400-talet strävade donatorerna i staden efter att göra en donation av ränteintäkter till vad man kallade ”eviga räntor”, visar Almquist. Det gjordes genom att nästa generation förpliktades att fortsätta låta ett gille, en kyrka eller ett konvent att uppbära ränteinkomsterna från en specifik fastighet. Under min undersökningsperiod skedde en del sådana återupprepade donationer generation efter generation, men vanligast var att släktingar återtog ränteinkomsterna i och med att de återlöste fastigheten. När släktingar saknades gjorde staden det lätt för andra borgare att köpa fastigheten698 eller till och med att rådet självt köpte den.699 Ytterligare en form av inkomst för tiggarbröderna i Stockholm var vården av äldre. Visserligen fanns det sjukstugor och hospital i staden som många borgare lades in på, men det förekom även att tiggarordnarna tog emot dem.700 Vanliga husägare kunde också erbjöda en släkting eller en granne sin del i bostaden mot omvårdnad. Släktingen/grannen kunde få tillgång till bostaden under donatorns levnad om det var överenskommet, men den fullständiga äganderätten fick denne först när ägaren avlidit.701 Donatorn kunde även sitta i orubbat bo tills denne avled. Först efter dödsfallet tillkom fastigheten vårdgivaren med full äganderätt. Det gängse sättet för de välbärgade att köpa sig vård var att donera inkomsterna från en fastighet till den institution som skulle stå för vården. 697 Man skulle kunna se sådana donationer utifrån Annette Weiners perspektivInalienable Possessions: The Paradox of Keeping-While-Giving 1992. 698 Almquist i Historisk tidskrift 1939 s. 265 uppmärksammar att även den nye fastighetsägaren kunde förmås att erkänna tillvaron av en själaränta i fastigheten och samtidigt se till att den fortsatte att betalas ut till den kyrkliga institutionen. 699 6/10 1512 lovade Priorn från Eskilstuna att det hus i Stockholm änkan Margit donerat till klostret som ingift för sig själv, skulle återlösas för en skälig summa av Stockholms stad och ingen annan. 700 I förbigående blottläggs detta i Stb 29/4 1514 får vi veta att Elin hade tagit in på Svartbrödrakonventet (dominikanerna) på ”ffrit bröd”. Conny Blom i Scandia66, 2000 s. 5–54. Här s. 11. 701 Sjb 20/7 1495 nr 1380; Stb 4/7 1485, 12/10 1489. 237 Sytning i konventen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=