kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen desmed den tomt köttmånglarens änka testamenterat till franciskanerna. I testamentet framgick att bröderna kunde förvalta tomten under ett år efter hennes död innan tomten skulle bjudas till försäljning för stadens borgare.682 Ettårsfristen känns igen från stadslagens bestämmelser om återlösningsrätt för arvingar, den rätten har alltså även gällt för borgare i staden när arvingar saknades.683 När det fanns släktingar som var bosatta i Stockholm skulle en donation efter donators frånfälle som sagt erbjudas dem att återlösa. Anders Kettilbjörnssons hustru hade skänkt en gård och dess tomt till dominikanerna och när hon dött var det således fritt fram för någon släkting att lösa in den. Dominikankonventets prior sålde fastigheten till Tord Nilsson svarvare.684 När Valborg Bengtsdotter ville återlösa en gård i trä från franciskanerna visade det sig att konventet hade lånat pengar på gården. Konventet hade utnyttjat sin förvaltningsrätt över egendomen på så sätt att det belånat delar av den genom två köpmän. Den ene köpmannen hade övertagit ränteinkomsterna från delar av huset till ett värde av 25 mark, en annan till ett värde av 20 mark. Sammanlagt hade konventet fått ut ett lån på 45 mark. När Valborg ville återlösa gården fick hon veta att hon måste vända sig till köpmännen. Valborg betalade nämnda summor till de två personerna och kunde därmed få tillbaka arvegodset.685 Vi får genom detta fall en inblick i hur mycket en släkting behövde betala när denne löste in fastigheten. Släktingen betalade tydligen den kapitaliserade räntan för ett år. Borgare som inte var släkt med donatorn fick betala det fulla värdet på den donerade fastigheten. Värderingen av den genomfördes av personer utsedda av rådet.686 Att släktingar betalade det kapi682 Stb 9/6 1483. 683 Almquist i Historisk tidskrift 1939 s. 260 är av annan åsikt. Han anser att borgaren inte behövde lösa den inom året utan kunde göra det när som helst. Almquist påstår att de kyrkliga institutionerna kunde tvingas att låta borgare lösa till sig deras fasta egendomar när det behagade rådsstyrelsen medan jag menar att skyldigheten att erbjuda den fasta egendomen till arvingar till den döde eller till borgare i staden låg på den kyrkliga institutionen. 684 Sjb nr 1134 och Stb 21/6 1490 s. 446–447. 685 Sjb 13/6 1491 686 Stb 1/12 1505 hade makar utan arvingar var för sig skänkt intäkterna (kallas i dokumentet för ”tess renta” från halva gården till Helga lekamens gille). När båda dött skulle gården kunna lösas ut för sitt fulla värde. Värdesumman skulle tillkomma gillet. Fullt värde betalade Siguete Biörnsson till franciskanerna Sjb 9/3 1482. 233
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=