kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen När gåvor till konventen genomfördes på rådstugan preciserades gengåvan tyvärr alltför sällan, än mindre vid vilket altare mässorna skulle läsas. På rådstugan var det i stället viktigt att dokumentera var fastigheten geografiskt var belägen. Det var också viktigt att vid arvskiften försäkra sig om att arvtagarna till en donerad fastighet verkligen fortsättningsvis ville understödja altaret. Arvtagare kunde på rådstugan få frågan om de stod bakom en sådan donation.680 I exemplet ovan, då Elseby redonerade sin makes donation, kunde hon egentligen ha valt att lösa tillbaka egendomen från konventet. Om hon hade valt den vägen hade hon behövt lösa ut konventet genom att betala de hyresintäkter egendomen räntade under ett helt år. Praxis hade utarbetats i Stockholm för hur fast egendom från stadens fastighetsbestånd skulle behandlas av ett konvent eller andra kyrkliga institutioner när ägaren till fastigheten dött. Vare sig den religiösa institutionen hade förvaltat fast egendom som en av deras bröder fått i arv efter inträdet eller hade förvaltat en gåva från en borgare skulle den egendomen behandlas lika när ägaren dött, det vill säga erbjudas i första hand till den avlidnes arvingar, i andra hand till borgare i staden att lösa till sig. Enligt lagen skulle denna inlösen verkställas inomett år. I mina exempel verkar det ha räckt att den som ville lösa till sig fastigheten meddelade sin avsikt inom året. De flesta egendomarna återlöstes efter ca två år efter dödsfallet. De donationer de andliga institutionerna erhöll från medborgare i staden förvaltades sålunda endast av dem under donatorns levnad. Detta förfarande skiljer sig helt från donationer till kloster. Vid sådana donationer överfördes äganderätten till den fasta egendomen på det mottagande klostret. Donationer till kloster utanför Stockholm förblev i klostrets ägo, även efter det att donatorn avlidit och oavsett om arvingar fanns eller inte. I Stockholm kom donationerna däremot i de flesta fall inte att ägas av konventen. Om inga arvingar fanns som bodde i staden skulle fastigheten erbjudas till andra borgare i staden.681 Så gjor680 Sjb 12/5 1492; Stb 1/10 1485, 15/6 1506 s. 119–20, 20/6 1519. 681 Sjb 9/3 1482, Stb 19/5 1487 s. 195, 19/6 1504 s. 11, 8/7 1504, 29/3 1512 (s. 243–244), 16/10 och 30/10 1514. Almquist har funnit ett additament till Stadslagen i vilket fastställs att ränteinkomsterna fick uppbäras ”blott för vissa år”. Almquist i Historisk tidskrift 1939 s. 272. 232
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=