kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen möjlighet för bröstarvingen att återlösa fastigheten inom ”natt och år” som det uttrycks i lagen.676 Även när man inte hade några bröstarvingar kunde man donera för mycket, enligt lagen. Hustru Elin hade när hon låg på sitt yttersta donerat för mycket, fast hon inte hade några bröstarvingar. Hon hade donerat hela sin gård till Vårfrukorets prebenda. Saken togs upp på rådstugan och rådet beslöt att prebendan kunde behålla intäkterna från halva huset. Arvingarna gick med på det och det fastställdes att de hade förtur att lösa det till sig när det blev till salu.677 I undersökningsmaterialet framträder sådana försäljningar när den donerade fastigheten åter såldes av konventet till en borgare i staden eller när någon arvinge löste tillbaka egendomen så att dispositionsrätten tillkom dem.678 Det finns en del gåvor av fast egendom till dominikanerna, men i tänkeböckerna nedtecknas ytterst sällan själva gåvobrevet. Ett sådant gåvobrev borde ha skrivits och förvarats i konventets arkiv, men inga sådana arkiv finns bevarade. En och annan avskrift av ett gåvobrev förekommer i tänkeböckerna. En sådan avskrift av ett gåvobrev förekommer efter en notis ur tänkeboken 1516 då en änka Elseby femton år efter maken Svens donation ville redonera det stenhus som Sven, med hennes och släktingars medgivande, en gång givit dominikankonventet. Skrivaren hade skrivit in makens gåvobrev i tänkeboken, i vilket framgår vilka formuleringar som användes för att uttrycka gåvan. Brevet har författats hos dominikanerna. Vad donatorn förväntade sig för gengåvor från konventet framgår där.679 Ursprungligen hade Elsebys svärmor donerat huset efter sin makes död. Sonen Sven upprepade sin mors donation och när han var död upprepade i sin tur Svens hustru, änkan Elseby, hans donation. Här blir det tydligt att en familj i generationer donerat till samma mottagare. Inkomsterna från en och samma fastighet tillkom i det här fallet dominkankonventet i generationer. 676 StL ÄB19 § 1 Enligt den lag som föregick stadslagen, Björköarätten, hade bröstarvingarna rätt att säga ja eller nej till gåvor överstigande den stipulerade tiondelen: Björköarätten 29. 677 Stb 20/10 1494. Annan kvinna instiftat ett prebende i Storkyrkan. När maken dog krävde hans arvingar att få råda över halva prebendan, medan den överlevande hustrun behöll den andra halvan: Stb 18/12 1493. 678 Stb 21/6 1490 s. 446–447, 12/2 1498 s. 349, 8/7 1504, 14/4 1505, 6/6 1513, 679 Stb 24/11 1516. 231
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=